Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Onödigt snabbt ja till EU-fördrag

/
  • Snabbt. Mona Sahlin vill ha ett snabbt svenskt ja till EU:s nya konstitution. Detta trots flera osäkerhetsfaktorer.

Ibland är det bråttom i politiken. I fredags fattade den socialdemokratiska riksdagsgruppen beslut om att rösta ja till att Sverige ska godkänna EU:s ny grundfördrag, det som till vardags benämns Lissabonavtalet.

Annons

Bara en handfull ledamöter i s-gruppen röstade emot. Mona Sahlin har de sina med sig.

LO-kongressen sade tidigare i år ett rungande nej till att Sverige ska skriva under fördraget innan vi vet mer om hur EU ser på kollektivavtalen och andra grundläggande löntagarintressen. Däremot lär Fredrik Reinfeldt applådera för att socialdemokraterna nu är med på ett snabbt ja till EU:s nya fördrag. För honom är det nu bara att gå till riksdagen och begära votering. Ett ja är kassaskåpssäkert.

Varför då avvakta? Dels för att Irland i en folkomröstning sänkt fördraget. Utan Irland med på båten kan de övriga 26 länderna inte rösta fram Lissabonavtalet, dels för att den utredning som ska analysera följderna för svensk arbetsrätt och kollektivtalen efter de uppmärksammade domar som EG-domtolen i Luxemburg levererat.

När det så kallade Vaxholmsmålet avgjordes av EG-domstolen förra året blev resultatet att Sverige måste anpassa sig till EU:s krav vad gäller arbetsrätten. Det är hur den anpassningen kan se ut som nu utreds.

Att detta är känsliga frågor visar inte minst med vilken tvehågsenhet som alliansregeringen nu tydligen sent om sider valt att stödja Tyskland vid domstolen i en annan fråga som berör kollektivatalen, nämligen i ett mål som ska ge riktlinjer för vem som ska förvalta offentliga tjänstemäns pensioner. I dag regleras detta av kollektivavtalen både i Tyskland och Sverige.

Det är först 15 december som regeringens utredare Claes Stråth ska lägga ett förslag om hur svensk arbetsrätt måste förändras för att inte strida mot EG-rätten. Ingen enkel uppgift. Parallellt pågår förhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden. Och det är låg fart i dessa. Så viktiga frågor som konflikträtt anställningsskydd har man ännu inte hunnit snudda vid.

Från arbetsgivarna vill man helst se en uppmjukning av lagen om anställningstrygghet (Las) och att konfliktreglerna förändras. Allt för att gynna arbetsgivarparten. Del handlar i grunden om att skapa en mer flexibel arbetsmarknad, men förstås på arbetstagarnas bekostnad.

Från LO är man noga med att den grundlagsskyddade konflikträtten inte kan förändras. Den måste ligga fast, men öppenheten i andra frågor är stor. Allt syftar till att ett nytt avtal ska komma till stånd, som både ger arbetstagare som arbetsgivare får en ny grund att stå på.

Detta efter 70 år med Saltsjöbadsavtalet.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är dock öppen för att se över delar konflikträtten. Och visst kan det finnas anledning att se över de blockader som sker mot enmansföretag, vilket knappast medialt har lyft fackföreningsrörelsen, men det handlar om så mycket mer.

Svenskt Näringsliv vill se ett svagare fack. För att nå det målet förlitar man sig på att högeralliansen agerar till deras förmån. Lägg därtill alliansens orättvisa fördelningspolitik.

Den borgerliga synen på arbete och välfärd är att misstänkliggör människor som är arbetslösa. Samtidigt vett vi att allt fler aldrig tas emot på arbetsmarknaden hur mycket de än vill ha ett arbete. Det kan bero på ålder, det kan bero på handikapp, det kan bero på vilket land du kommer ifrån. Dörrarna är stängda.

 

Svenska avtal ska självfallet gälla på svenska arbetsplatser. Något som det måste vara en självklarhet för socialdemokraterna att slå vakt om. I detta ingår också att slå vakt om löntagarintressena i Lissabonfördraget.

 

Mer läsning

Annons