Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt våld innebär lidande

Svar till Kvinnojouren Blåklockan, 22 mars

Annons

Under vecka 11 anordnades en konferens i Gävle med temat våld i nära relationer. Som ordförande för Rikskriscentrum och verksamhetsansvarig för Stickan – en krismottagning för män, var jag en av de ansvariga arrangörerna. Deltagarna på konferensen representerade olika professionella verksamheter från hela landet som arbetar med livskriser och eller våld i nära relationer. Alla har de gemensamt att de i sin vardag möter olika delar av familjen; individuellt, par, familj och nätverk. Konferensen väckte många reaktioner.

Responsen från de som deltog har varit positiv. Meningsfull, inspirerande och utmanande är återkommande ord om konferensen som nått mig från deltagare efteråt. I samband med att konferensen fick uppmärksamhet i media, har även respons i form av kritik väckts från personer från Kvinnojouren Blåklockan i Gävle. 

Blåklockan vet verkligen vad våld som inte stoppas i tid gör med familjer. De möter i sin vardag några av våldets mest fasansfulla konsekvenser. I mitt arbete för Stickan träffar jag regelbundet personal från Blåklockan och tillsammans brukar vi dela våra upplevelser, utmaningar och resonera kring hur vi kan utveckla arbetet med att minska våld i familjer. Jag såg fram emot att deras röst skulle vara en del av dialogen under dagarna, men de valde att inte delta i konferensen.

Efter att tagit del av Blåklockans kritik vill jag bara skicka med några tankar från mig utifrån min roll och mitt ansvar för denna konferens. Först vill jag bekräfta att den forskning som Blåklockan lyfter fram är verkligen relevant och viktig att alltid ha med sig när man orienterar sig inom i området våld i nära relationer. 

Under denna konferens var syftet att flytta blicken från den grupp som lever i en relation där det planerade systematiska fysiskt våldet är verklighet, till en annan utsatt grupp: De som lever i situationsbundet våld; det som är oplanerat, med upptrappande konflikter som mönster i relationen. Denna grupp, tillsammans med en annan vanlig men ofta osynliga grupp, de som lever i psykiskt våld, där förnedring, hot och kontroll är vanliga konfliktmönster, var inriktningen på denna konferens. Speciell uppmärksamhet gavs åt långa uppslitande vårdnadskonflikter.

Att vi valde att fokusera på detta betyder inte att vi på något vis vill förminska allvaret av det planerade systematiska våldet. Inte heller ser jag värdet att ställa utsatta grupper mot varandra och vill med detta svar vara tydlig genom att understryka detta: Våld skapar lidande i alla former. 

Anledningen till valet av denna inriktning på konferensen beror på att det finns så mycket mer, som de som arbetar med behandling, kan göra och bör göra, för att minska lidande i dessa familjer. När det kommer till det våld konferensen inte fokuserade på, det planerade systematiska våldet, är däremot behandling en väldigt tveksam åtgärd, där handlar det mer om rättspsykiatriska åtgärder.

I Blåklockans kritik nämns även Justine van Lawicks namn flera gånger. Tolkningar och påståenden om vad hon menar, tycker eller inte tycker läggs fram på ett sätt som jag inte känner igen.  Justine är nu tillbaka i Holland, men om intresse finns så är jag gärna med och skapar ett forum för Blåklockan att möta Justine och diskutera detta vidare tillsammans med andra som är intresserade. 

I november kommer en liknande konferens att ske i Stockholm med Justine. Blåklockan och alla andra som vill, är välkomna att delta och bidra med sina erfarenheter för att fortsätta finna alla möjliga vägar att stoppa våld i nära relationer.

Johnny Jakobsson 

ordförande, Rikskriscentrum (www.rikskriscentrum.se)

verksamhetsansvarig, Stickan - en Krismottagning för män.( www.stickan.se)

 

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons