Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anpassa jordbruket till framtiden nu

/

Annons

I Arbetarbladet 23 oktober svarar Jonas Carlberg, chef för LRF Mjölk, på vårt tidigare debattinlägg i tidningen där vi föreslår en väg ur mjölkkrisen. Tyvärr är Carlbergs inlägg inte särskilt sakligt och påståendena i inlägget saknar stöd.

Hela EU har länge haft en överproduktion av mjölk. EU:s höga stöd för lagring, marknadsföring och export av mjölkpulver finns av denna anledning, liksom skolmjölksstödet och EU:s omfattande stödköp av mjölkpulver och smör.

Genom att släppa mjölkkvoterna i april i år har EU dessutom möjliggjort ytterligare överproduktion. Att Ryssland slutat importera mejeriprodukter har inneburit att efterfrågan sjunkit ytterligare.

Men varför ska vi skattebetalare betala för att mjölkindustrin producerar för Ryssland, när de inte längre köper produkterna, utan de bara slängs bort?

I Sverige används runt 70 procent av odlingsarealen för att producera foder och mjölkkor äter en väldigt stor del av detta foder.

EU:s arealbaserade gårdsstöd belönar tyvärr ineffektivitet. Ju större areal du måste odla upp för att producera samma näring, desto större stöd får du.

Mjölk är väldigt ineffektivt att framställa och får därför en oproportionerligt stor del av arealstöden. Det är förstås ingen slump att jordbruksstöden ser ut som de gör, utan resultatet av intensiv lobbying från kött- och mjölkindustrin.

Att elever skulle få näringsbrist om skolorna skulle byta ut komjölken mot växtmjölk är ett speciellt absurt påstående från Carlberg. Växtmjölk och komjölk har samma näringsinnehåll när det gäller energi, vitaminer och mineraler.

Skillnaden är att växtmjölk innehåller nyttigt omättat fett, medan komjölk innehåller mättat fett som kraftigt ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Komjölken innehåller också sockerarten laktos, som orsakar magproblem för många elever, medan växtmjölken inte innehåller denna sockerart.

Och nej, svensk mjölkproduktion är inte ”klimatsmart”. Små skillnader i utsläpp vid produktion av komjölk är helt marginella i förhållande till skillnaderna mellan att producera komjölk och växtmjölk. Komjölken har enormt mycket högre utsläpp än växtmjölken.

Carlberg skriver att alternativet till svensk mjölk är igenväxta hagar och ängar. En mycket liten del av Sveriges betesmark är sådana marker och de kan hållas öppna med en bråkdel av de nötdjur vi har i Sverige idag, i alla fall med riktade stöd för detta.

Dessutom är det inte mjölkkorna som betar hagmarker och ängar. Eftersom de ska mjölkas står de i anslutning till ladugården och äter mestadels odlat foder, även när de är ute.

Huvuddelen av detta foder är vall, som kan rötas och ge både biogas och gödsel. Mjölkbönder kan alltså ställa om till bioenergiproduktion från samma grödor de odlar idag, om vi stöttar detta istället för fortsatt överproduktion av mjölk.

Svensk mat- och miljöinformation informerar om matens miljöpåverkan och arbetar för en hållbar livsmedelskonsumtion. Vi gör detta på vetenskaplig grund.

Mjölken är en av matens största miljöbovar och en produkt vi måste dra ner på för att kunna ställa om till en långsiktigt hållbar och lönsam jordbrukssektor. Men detta är inte något dåligt för svenskt jordbruk.

Det finns som sagt goda möjligheter för mjölkbönder att ställa om till produktion av biogas och vegetabiliska livsmedel. Båda dessa produkter har potentialen att få mycket goda marginaler och bli lönsamma på marknadsmässig grund.

Detta i skarp kontrast till mjölken, som inte kan bli lönsam ens med de mångmiljardstöd branschen får från oss skattebetalare varje år.

En omställning från mjölkproduktion till biogas och vegetabiliska livsmedel skulle vara vägen ur mjölkkrisen, som bara kommer att bli värre ju längre branschen väntar med att anpassa jordbruket till framtiden.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons