Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Attentatsmännen är bara toppen på isberget

Annons

Att döda en annan människa är det svåraste en människa kan göra. Inom alla människor finns det en spärr som gör att det är oerhört svårt att själv förmå sig att döda någon annan, eller få någon att påverka en så att man utför dådet. Vi kan alla i ett mycket upprört tillstånd säga "Jag ska döda den djävulen", men att gå från ord till handling är en mycket lång väg. Skall man dessutom i ekvationen lägga in att själv ta sitt liv så blir det än svårare. Lägger man till att denna handling skall samordnas och ske på ett mer eller mindre ett förutbestämt klockslag och ske mot något som personligen inte gjort en illa, och av någon som inte är svårt psykiskt sjuk blir en operation av den typ som nu skett i Paris en mycket komplicerad operation som kräver stor organisation, lång förberedelse och stor skicklighet vilket är ett ord som jag i detta sammanhang tyvärr måste använda. Det är med andra ord inga dumhuvuden som är inblandade.

Låt mig börja med att berätta erfarenheter från andra världskriget. Bland alla de soldater som deltog på de allierades sida - den var totalt över hela världen cirka 27 miljoner allierade soldater varav 11 miljoner kom från USA - så var det inte mer än drygt 15 procent som var i aktiv strid på marken. Alla de andra arbetade med logistik, kommunikation, träning, administration och så vidare. Det var alltså en relativt liten del av alla som kom att behöva avfyra ett vapen mot en fiende. Av de som kom att befinna sig i en direkt konfrontation med vapen i handen så var det upp emot 80 procent som med flit siktade så att man inte skulle döda sin fiende. Man sköt helt enkelt rakt upp i luften eller långt vid sidan om - även när man befann sig i en utsatt situation. Vid utvärderingar kom man också fram till att ju närmre du var den som man skulle sikta på, så att man kunde se dennes ansikte och ögon, desto mer försökte man undvika att träffa och döda. För att få upp en ilska och vrede hos soldater i England ingick i träningen och förberedelsen att de fick titta flera gånger på filmer som visade övergrepp och olika hemskheter som tyskarna hade gjort. Detta fick man sluta med för att soldaterna reagerade negativt och blev snarare arga över att man visade detta än att bli arga på fienden. Dessutom kunde man inte påvisa att det hade någon effekt i en stridssituation där man skulle förgöra en fiende. Alltså de soldater som hade själv, eller nära anhöriga, upplevt tyskarnas bombningar av engelska städer och propaganda om nazisternas övergrepp och att man stred för kung och fosterland så var det en mycket stor majoritet som ändå inte kunde förmå sig att döda en annan fastän man kunde själv bli dödad. Det är med andra ord inte lätt att få någon att utföra mord, och särskilt på det sätt som nu skett i Paris och på andra ställen tidigare.

För att kunna utföra ett attentat av den storlek som nu skett i Paris krävs att det finns en mycket stor organisation bakom. Det räcker dessutom inte med att det finns en organisation någonstans i Syrien eller Irak, utan en stor del av organisationen måste finnas på plats. För att få en person att både döda andra och själv dö i attentatet kräv först en lång bearbetning. Man måste helt bryta ned och sedan bygga upp personen till detta. Alla erfarenheter från krigssituationer och liknande säger också att få denne person att verkligen utföra dådet krävs att man har en direkt kontakt med honom/henne ända fram till ögonblicket då det ska ske. Det fungerar inte att träna och påverka någon och sen sända iväg denne för att efter någon tid utföra dådet. Man måste hela tiden vara i kontakt och påverka. Annars avtar och försvinner den hjärntvätt som man utfört. Skall personen sitta ensam i en lägenhet och vänta en tid så kommer andra tankar in och det här grundläggande att inte döda någon, och sin egen självbevarelsedrift, kommer att ta över. Varje person som nu ska utföra detta dåd måste dels vara under bevakning så att man kan kontrollera denne, samt ständigt påverka. Ska man göra detta koordinerat med ett flertal andra och dessutom på en exakt tid och under bevakning från myndigheter krävs en mycket stor organisation och planering. Själva utförarna är bara toppen på ett isberg. Man kan räkna med att för varje attentatsman har det krävts minst tre säkert upp till fem personer som sköter organisation, logistik, påverkan och planering. Det kräver också att det finns en infrastruktur redan från början där operationsgruppen har ett stort antal personer som kan utföra mindre arbetsuppgifter och som egentligen inte är direkt inblandade i själva attentaten, men som på något sätt kan hjälpa till med saker runt omkring. Israeliska Mosad hade ett mycket stort internationellt nätverk av personer som lokalt kunde utföra enkla arbetsuppgifter så att deras operationsteam kunde arbeta på den ort där de utförde en operation. Den grupp jag nu ovan beskriver, som bör ha uppgått till 50-60 personer i själva operationsteamet, har haft en infrastruktur på 200-300 personer som man kunnat använda för olika enklare uppgifter. Det behövs så stor grupp därför att man hela tiden måste byta ut personer för att undvika polisens spaningar och så vidare. Alla är dessutom inte medvetna om vad som planeras och det är vattentäta skott mellan så om någon blir uppfångad av polisen så kan man inte avslöja något. Det här ger en bild av hur allvarligt läget är. Dels att det är frågan om många personer, dels att det kräver stor skicklighet och resurser. Allt detta är skrämmande och något som man bör informera om. Det är inte några löst sammansatta gäng av fanatiker, utan en mycket välorganiserad verksamhet som har ett stort nätverk.

Lars Olofsson

grundare av Q-Facts som tidigare har arbetat inom underrättelsetjänst med insamlign och analys av information

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons