Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björklund kastar ut eleven med badvattnet

Annons

Öppet brev till utbildningsminister Jan Björklund.

Under mitt hela arbetsliv i den svenska grundskolan – och det är mera än 40 år – har jag tagit del av från myndigheter, tjänstemän och politiker en mängd propåer, direktiv, förordningar och råd. Dokumenten har för det mesta varit sakligt skrivna, visat på problem, kanske ibland föreslagit lösningar men framför allt inbjudit alla berörda till idéer, dialog och samarbete för att utveckla verksamheten.

Under din tid som utbildningsminister har dock skrivelserna ändrat karaktär. Ett exempel är från Utbildningsdepartementet daterat 3 juni 2008 ”Tydliga kunskapskrav i årskurs 3”. Där påstår du, att det är socialdemokratins fel, att svenska skolans elever inte kan någonting.

Detta sker också i typiskt björklundska svepande ordalag och grov förenkling av verklighet och ”sanning”. Du beskyller dina politiska motståndare för att ha ”rädsla för kunskapskrav”, ”motstånd mot att mäta elevernas resultat” och antyder, att de är av åsikten att ställa krav är det samma som att vara elak….

Enligt internationella och andra undersökningar är svensk skola inte riktigt så dålig, som du påstår. Eleverna har ganska hyfsade kunskaper i matematik, de har god läsförståelse och behärskar engelska mycket väl. De är kreativa och känner sig ofta trygga i sin skolmiljö med kamrater och lärare. Vi ligger inte i topp i jämförelser, men heller inte i botten.

Vad som förvånar mig, är inte din argumentering och svepande formuleringar. Dom är vi ju vana vid sedan en tid: ”Före Björklund: bara flum – under Björklund: nu ska det minsann bli ordning, reda och kunskaper!”. Nej, det mest anmärkningsvärda är, att du i ett officiellt dokument (det är väl meningen att vi ska ta skrivelsen och problemen på allvar och försöka göra något åt detta i skolan?) ägnar dig åt politisk pajkastning. Tror du verkligen, att skolfolk i Sverige ska ta detta till sig och bli konstruktiva problemlösare? Jag – och flera med mig – blir ju bara ledsen och förbannad. Och i de lägena löser vi sällan problem. För vissa bekymmer har ju den svenska skolan. Det förekommer mobbning bland elever; en del elever är inte studiemotiverade; föräldraengagemanget skulle kunna vara större; lärare och skolledare skulle kunna utveckla den egna förmågan att leda den pedagogiska verksamheten; etablering av friskolor urholkar de kommunalas resurser, med mera. Du och jag är förmodligen inte överens om vilka problemen är, inte heller dess orsaker, och då naturligtvis inte hur vi gemensamt kan utveckla verksamheten! Genom din ”retorik” får du mig att avstå från ansatser till problemlösning – i varje fall tillsammans med utbildningsministern!

Tänk om jag, i björklundsk anda, dristade mig att välkomna medarbetare i skolan inför skolstart med: ”Eftersom majoriteten av den svenska lärarkåren är uppfostrade i folkpartistiska och därtill kristna hem, präglas skolans verksamhet av räddhågsna, bokstavstrogna, verklighetsfrämmande skolledare/lärare ovilliga att ställa krav och fatta beslut.”

Påståendet är ju i grunden en synnerligen grov förenkling, ungefär à la Björklund, av skolans verklighet, dessutom djupt osann och för många kränkande. Det inbjuder varken till sansad dialog eller konstruktiva problemlösningsförslag.

Du och dina gelikar i den borgerliga regeringen håller sannerligen på att kasta ut barnet/eleven (sic !) med badvattnet…..

Rolf Lindberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons