Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björnjägarna måste utbildas

Annons

årets björnjakt. En jakt som slår alla rekord när det gäller tilldelningen av antalet björnar som får fällas. På tio år har tilldelningen ökat drygt fyrfaldigt, från 55 björnar 1999 till 233 inför årets jakt, vilket förmodligen är mycket nära den nivå då björnstammens hittills positiva utveckling vänds till en negativ trend.

Det absolut allvarligaste problemet vid dagens björnjakt är dock bristande kunskap och erfarenhet som leder till mycket omfattande skadskjutningar och så kallade bomskott och att björnhonor skjuts bort från sina årsungar. Undersökningar visar att cirka 20 procent av alla skjutna björnhonor har mjölk i spenarna och att diande björnungar därmed lämnas moderlösa i markerna.
Björnforskarna beräknar att antalet skadskjutningar ligger på drygt 30 procent, vilket är 3–4 gånger högre än för älg. Det är givetvis fullkomligt oacceptabelt ur etisk- och djurskyddssynpunkt, men också ur säkerhetssynpunkt för utövarna själva och för bär- och svampplockare som befinner sig i björnmarkerna.


skadskjutningar är ett resultat av att många björnar (cirka 40 procent) påskjuts framifrån eller snett framifrån och/eller i samband med att de går eller springer (cirka 60 procent), vilket är ett direkt felaktigt förfarande vid jakt på björn.
De så kallade bomskotten som förekommer och som i allt större omfattning betraktas som just bomskott och därför inte avräknas jaktkvoten är ett annat problem. Föreligger inga direkta bevis på skottplatsen i form av blodspår, beslutar länsstyrelserna ofta att friskförklara björnen som därmed inte påverkar återstående jaktkvot. Som exempel kan nämnas Jämtlands län, som i trettio fall av påskjutningar avräknat nio, men friskförklarat 21. Lika illa är det i Gävleborg, som under fjolårets jakt på en kvot om 24 björnar hade nio påskjutningar, men sex betraktades som icke träffade och avräknades således inte återstående kvot.
Det har nu visat sig att det inte alls är säkert att en träff med nödvändighet också avger blodspår på skottplatsen eller utefter spårlöpan. I ovan refererade studie framgår att i 40 procent av fallen där björn påskjutits och vid eftersök återfunnits, påträffas inget blodspår vare sig på skottplatsen eller i löpan. I drygt 70 procent av alla skott på träffade och besiktade björnar har kulan passerat genom björnkroppen, men blodspår påträffades bara i 60 procent av fallen. I övriga 40 procent där björnen med säkerhet har träffats, återfinns således inget blod trots genomskjutning! Detta hänger samman med att björnen har så mycket underhudsfett att sårkanaler från kulor direkt täpps igen efter att kulan tränger in och passerar ut genom kroppen.
Med detta som ny kunskap måste länsstyrelserna se allvarligare på detta problem och avräkna alla bomskott som inte med full säkerhet är just bommar. Ett sådant förfarande skulle med säkerhet också utgöra ett gott incitament att hålla inne med ett dåligt skott.




ordförande Svenska Rovdjursföreningen

ledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons