Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Börja med att slopa elevpengen!

Annons

Kennet Lutti vill i lördagens ledarkrönika att jag förtydligar min debattartikel från 30 januari om situationen för den kommunala skolan. Lutti menar att politikerna strävar på så gott de kan och ondgör sig framför allt över att de privata skolorna kan göra vinst av våra skattekronor. Javisst kan man med fog ifrågasätta det systemet. Beslut som tas av riksdag och regering är dock något som den kommunala politiken måste finna sig i. Men det är ju inte för att hindra privata bolag att göra vinst som vi har en kommunal skola. Vi har en kommunal skola för att vi vill ha en skola som står för vissa värden och idéer. Därför finns till exempel i skollagen bestämmelser om närhetsprincipen, att eleverna har rätt att gå i den närmaste skolan. Eller att eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång, en skola för alla. Jag menar att man går ideologiskt vilse om man inte håller sådana prin- ciper högt.

Vi har för skattepengar en skolorganisation som instrument för att nå skolans mål. En kommunal nämnd som inte är beredd att i öppna demokratiska processer kontinuerligt fråga sig vad det är vi har skolan till? Ta ut rätt ny kurs gör man bäst genom att veta vad man kommer ifrån, befinner sig och är på väg. Utnyttjar man inte de kommu- nala instrumenten för det, till exempel kontinuerlig revision av skolplanen, kommer man med nödvändighet gå vilse. Politiker blir lätta offer för street-smarta morske män, vilka ofta ser snabba enkla lösningar på komplext mångbottnade problem. Men kom ihåg denna skillnad Lutti: De har inte utsett sig själva. Därför är politikerföraktet i en demokrati ett självförakt. Men en demokrati som inte förmår utkräva ansvar dör.

Lutti frågar hur vi ska komma tillbaka dit. Konkret anser jag att elevpengen ska slopas. Skolornas ekonomi måste genereras från det antal elever som bor i området. Nämnden ska öppet fastställa antalet elever varje skola ska ta emot till varje läsår – här börjar det bli rättsosäkert. Vi måste få en cheforganisation som är mer författningsenlig, bort med skolområdescheferna. Det ska vara en rektor, med ett antal biträdande rektorer, för de samverkande F–9-skolorna för en hållbar kvalitetsutveckling. Behov och placering av eventuella profilklasser utreds och beslutas av nämnden, gärna i samverkan med gymnasieskolorna. (Föreslog själv nämnden en flyttning av Gävle musikklasser från Solängen till Stenebergsskolan, så att Solängsskolan kunde håll fast vid närhetsprincipen och för ökad integration. Mycket populärt!) Öka förstärkningsresursen några procent, den del av bidraget som bestäms av den sociala viktningen. Konsekvenser av ökade segregeringen måste solidariskt motverkas.

Det är bara genom argument, samtal och visade resultat som en demokratisk förankrad skola kan vinna förtroende. Det kräver dock politiska ledare och en förvaltning som tror på den visionen. Ja, förr hade vi politiska ledare som sa att politik är att vilja. Nu säger de anpassning till tidens krav.

Fortfarande går runt 80 procent av eleverna i den kommunala skolan. Det kanske de gör för att de tror på de värden den kommunala skolan har stått för. Att anpassa den kommunala skolan för de 20 procent som redan lämnat den saknar logik. Acceptera friskolorna och gilla läget. Ta intryck av vad regeringen skrev i den senaste friskole- propositionen 2001, (även om den var socialdemokratisk):

Exemplet Nynäs visar hur illa det har gått: I valet mellan en kommunal skola och en kommunalägd friskola väljer politikerna att lägga ner den kommunala skolan. På varsin sida om samma skolgård har vi nu både en privatägd och en kommunalägd Montessoriskola. I sanning en av Barn och Ungdomsnämnden remarkabel valfrihetsrevolution. Samtidigt står Nya Nynässkolan fortfarande tom och tickar miljoner i hyra, trots att lokal- anpassning var det officiella skälet till nedläggningen. I verksamhetsplanen 2008 skrevs, som en väg till ekonomisk anpassning, att högstadieskolorna skulle var treparallelliga. Nu har man bäddat med två en- parallelliga 7–9-skolor mitt i stan, där den ena skolan har ett halvt klassrum till varje elev. Ekonomisk anpassning? Nej, här finns en dold agenda.

Ingemar Ahne

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons