Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till moder Svea

Det har gått drygt 20 år sedan jag själv invandrade till Sverige. Jag vill nu hävda att jag, som många andra invandrare, kan mer om processen i skapandet av en ny livsform (eller kalla det för integration om man vill) i ett nytt land än vad många infödda svenskar påstår sig kunna.

Annons

Som nyanländ asylsökande, och även senare efter att man fått uppehållstillståndet, får man massor med information om alla möjliga skyldigheter och rättigheter. Som om det vore korvstoppning. Inte ens den etniske svensken lär sig lagboken utan till.

För många av de människor som söker sig till Sverige i hopp om en fristad, tar det alldeles för lång tid att få uppehållstillstånd, få papperen översatta, sätta sig ner i lugn och ro och diskutera framtiden med en handläggare och få en bra och effektiv SFI-undervisning – att öva det man lärt sig alltså. Här i detta underbara land har ingen bråttom. Allt har sin tid, sa Alfons pappa. Allt tar sin tid, säger jag och de som genomgått denna byråkrati och då är det lång tid vi pratar om.

Det finns väldigt många med rötter i andra kulturer som lever i Sverige och känner sig delaktiga i det svenska samhället och jag ser mig själv som en av dem. Vi har fått lära oss att slöja är förtryckets tydliga ansikte, kvinnor skall inte misshandlas, barnaga är förbjudet, brott ska inte begås och alkohol ska konsumeras med måtta och så vidare.

Men varken då jag kom till Sverige, senare eller ens nu talar man om för oss att i detta land, som skriker högst om jämställdhet, har kvinnorna inte ens hunnit halvvägs när det gäller jämställdhet. Det fick vi märka och även uppleva själva. Man har fastnat i valet av blå eller rosa färg och man lade fram vårdnadsbidraget som en ny fälla för kvinnor.

Att lönegapet är tydligt trots jämställdhetsprat. Att det fortfarande finns svenska män som misshandlar sin partner, kvinnor som låter sig misshandlas. Precis som i många andra länder och kulturer. Men dessa svenskar behöver inte skriva kontrakt.

Att det finns kvinnor och män som trots förtryck och psykisk misshandel stannar kvar i sina relationer och förhållanden på grund av ekonomin, båten, huset med mera. Till skillnad från de människor som trots allt har modet att slita sig loss och överge allt de har för att lämna förtrycket bakom sig. Människor som vill skaffa sig ett liv med människovärdet i behåll.

Att i detta land, som slår sig hårdast för bröstet gällande frihet och mot förtryck, finns människor, främst kvinnor och barn, som utnyttjas inom porrens massindustri. Ett av de tydligaste tecknen på förtryck.

I Afghanistan är det burka som förtrycker och i Sverige är det objektivering av människors kroppar.

Att man genom till exempel LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) skyddar barn och unga för att senare låta dem utnyttjas sexuellt eller fara illa i fattigdom. På grund av alliansens åtgärder har alltfler blivit fattiga.

Att man å ena sidan har en lagstiftning, LVM (Lag om vård av missbrukare i vissa fall), och å andra sidan förespråkar alkohol och narkotikaliberalism, sänk alkoholskatt och lättnader för införsel av alkohol från andra länder. Vi vet att alkohol och narkotika ligger bakom många brott.

Svensk lag gäller alla som bor i Sverige. Punkt och slut. Detta oavsett sidokontrakt eller extra avtal. Skyldigheterna gäller alla som bor i landet oavsett ursprung och människor med utländsk bakgrund straffas redan hårdare. Däremot begränsas rättigheterna märkbart beroende på medborgarskapet. Alltså den höga andelen dömda med utländsk härkomst kan ha annan förklaring än det som i kulturens namn tillskrivs dessa dömda. Smygrasism bland poliser åklagare, domare och nämndemän vill jag kalla det för, gäller från vårdnadstvister till svårare brottmål.

De stora problemen i segregerade områden handlar snarare om sned och dålig bostads- och fördelningspolitik när det gäller kommuner med invånare som har utländsk bakgrund.

Därför ska lösningen vara en annan än ”integrationskontrakt”, ”Sverigekontrakt” eller annat slavkontrakt. Medmänsklighet och bättre fördelningspolitik är nyckelorden.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons