Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför säger Naturskyddsföreningen nej till lodjursjakt

Annons

Naturskyddsföreningen säger nej till lodjursjakt i Uppsala län eftersom det kanske inte finns så många lodjur som man trott tidigare. Inventeringar har två år i rad visat att Uppsala län har Sveriges starkaste lodjursstam. Nu har viltforskare (Andrén m. fl. vid Grimsö Forskningsstation) utvärderat länets inventeringar och kommit fram till att antalet lodjurskullar kanske inte är så högt som antagits tidigare samt att länet inte följt riktlinjer för hur inventeringen ska genomföras. Den här osäkerheten om lodjursstammens storlek medför att Naturskyddsföreningen nu säger ett bestämt nej till lodjursjakt i länet under 2011.

Antalet lodjurskullar i Sverige under 2009-10 var lägre än den tidigare fastställda miniminivån på 300 årliga föryngringar. Den låg till och med under den nya tillfälliga sänkta miniminivån om 250 föryngringar som inrättades för något år sedan av regeringen. Enligt vårt sätt att se det är minimiantal något som inte ska underskridas. Vi kan dra en analogi med hur fiskbestånd sköts. Där brukar de vetenskapliga råden från Havsforskningsrådet (ICES) vara att införa fiskestopp om till exempel torskbeståndet i Nordsjön är svagare än en biologiskt grundad miniminivå. Det är en princip som nu nått i stort sett universell acceptans inom EU. Samma synsätt bör tillämpas bland annat på rovdjur, t. ex. lodjur. Redan minskningen av miniminivån på lodjur tycker vi var ett avsevärt snedsteg. Skulle Naturvårdsverket dessutom besluta att det trots allt finns utrymme för en viss lodjursjakt i södra och mellersta Sverige, så sätter vi ett stort frågetecken för vilken roll bevarandefrågor har i förvaltningen av lodjursstammen.

I en insändare i UNT den 22 december ansåg vi att områdena runt Uppsala bör skyddas så att stora rovdjur kan förekomma där. Det innebär att Nåsten, Lunsen och Vedyxa-skogen undantas från lodjursjakt. Flera har kommenterat våra synpunkter och medan vissa är positiva till ett skydd så anser vissa att lodjursförekomst medför att skogen töms på andra djur. Till dem säger vi att visst tar lodjur rådjur och andra villebråd, men däremot tömmer de inte skogen på vilt. Lokalt kan rådjursbeståndet gå ner mycket, men lodjur kan ju inte ta alla bytesdjur eftersom de i så fall underminerar grunden för sin egen existens. Vi ska istället vänja oss vid att det är naturligt att vi har stora rovdjur runt tätorter och i andra delar av länet och något som ger ökad livskvalitet för oss människor.

För Naturskyddsföreningen Uppsala län

Marianne Kahn, ordförande

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons