Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skamfläck i Bönan

På väg mot Böna café passerar man, efter Bönaviken, en tomt som för några år sedan köptes av en byggnadsfirma i Gävle. De hade visst gjort sig en skaplig vinst på Nians ombyggnad och nu gällde det att investera.

Annons

Man brakade i med maskiner och personal. Nu skulle här göras en oas för firmans anställda. Det började med att de satte igång att gräva upp hela tomten och fälla alla träden. Det skulle rivas för att få luft och ljus.

Sedan vallade man i en del av havsviken för att bygga ett båthus. Flera stora pumpar sattes igång, eftersom det hela tiden strömmade in vatten i invallningen. Efter fyra veckors pumpande fattade man omsider att det var grannarnas brunnsvatten, som man pumpade ut i havet. Grannarna fick nämligen in saltvatten i sitt dricksvatten. Jag tror till och med att det var någon som då undersökte det utpumpade vattnet och märkte att det var dricksvatten.

Denna blunder avskräckte dock inte de oförvägna byggarna. Befolkningen var ju bara en samling gnällspikar.

Nu satte man igång att bygga båthuset. Nåja, nåt båthus är svårt att se. Det blev en relax-anläggning. En stor byggnad med brygga runt omkring. Vatten på tre sidor och panoramafönster med skjutväggar.

Det är helt klarlagt att det så kallade båthuset är ett falsarium och att firman har brutit mot byggreglerna. Utsikten från Bönaviken ut mot havet domineras av ”båthuset.” Detta tilltag anmäldes av några av grannarna. Så vitt jag vet, så vann grannarna.

I samma veva som detta ”båthus” byggdes, uppdagade byggherren att det vackra långhuset som finns på tomten är kulturskyddat. Aj, som tusan, det hade man ingen aning om. (Ett av de äldsta ursprungliga husen i Bönan). Där hade man ju tänkt riva och bygga en flådig kåk i stället.

Nu bar det sig inte bättre än att man måste dra sig tillbaka och fundera. Läget börjar bli lite besvärligt. Tänk om man kanske skulle kunna låta det gamla långhuset förfalla? Förfalla så till den milda grad att en rivning skulle bli enda alternativet. Låt lite dörrar stå öppna, spräck några fönster, så går det fort. Just det. Så gjorde man.

Där är vi nu. Tomten är ödelagd. Långhuset möglar ner. Fönsterkarmarna flagnar Dörrarna till gäststugan står och fladdrar. Älggräset frodas över de fyllnadsmassor som ligger utspridda över tomten.

Den enda aktivitet, som vi grannar har skådat under de sista åren, är att ägaren angör sin båt vid ”båthusets” brygga.

Det är bra skämmigt att vi ska ha en sådan skamfläck i Bönan och att inte kommunen kan vidta några åtgärder för att få ordning på ärendet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons