Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får USA en kvinnlig president?

Annons

På plats i det stora landet over there, USA, är primärvalscirkusen så smått igång på allvar. Men så här långt trots Bernie Sanders starka gräsrotsvalrörelse är nog de flesta på demokraternas sida mest intresserade av att diskutera om Hillary Clinton kan vinna över republikanerna och vilken politik hon i så fall ska driva i den avgörande presidentvalrörelsen under 2016.

Hillary Clinton har aldrig stuckit under stol med sina ambitioner. Hon vill verkligen bli USA:s president, och har så velat under många år, också när hon förlorade nomineringen för två mandatperioder sedan mot Barack Obama.

Det knepiga denna gång är inte heller hur hon trots utmanaren, Vermont-senatorn Sanders överraskande starka kampanj ska övertyga demokrater att till slut bli deras kandidat, utan hur hon ska först kunna vinna över Sanders gräsrotsaktivister och sedan också övertyga väljare att verkligen entusiasmera nog många väljare för att kunna bli USA:s nästa och därtill första kvinnliga president. Okej, oddsen är hyfsat goda men den farligaste motståndaren på republikanska sidan vore nog den unge Florida-senatorn Marco Rubio med latinobakgrund. Lite mindre farligt vore nog om motståndaren i stället skulle bli Texassenatorn Ted Cruz, som väl har ungefär lika goda chanser som Rubio att bli republikanernas presidentkandidat. Båda två är för övrigt politiker med bakgrund från republikanernas högerflygel och har åtminstone tidigare varit gillade av Teaparty-rörelsen och abortmotståndare och anti-governmentlinje. Och med en högaktig linje i utrikespolitiken.

Det faktum att Hillary Clinton är kvinna är en anledning till att hon väcker så starka känslor. På gott och ont. Men kanske ändå mest på gott eftersom fler kvinnor än män röstar på och också gillar henne och tiden börjat bli mer än mogen för ”äntligen en kvinnlig president” också i USA. Nu när vi redan haft en svart (afroamerikansk) sådan. Och även valsociologin röstviljan och väljarkårens sammansättning med allt fler demokratiskt röstande kvinnor, väljare med latinsk bakgrund, afroamerikaner etcetera talar för goda chanser för Clinton att bli vald med viss marginal.

Men inte minst i höger-republikanska kretsar finns många väljare som hatar familjen Clinton, hatar allt de representerar, hatar att de är etablissemang, hatar att de är multimiljonärer och annat i den vägen.

Ting som ledande valanalytiker från olika Think tanks och seniora reportrar i stora nyhetsmedier och andra också på olika sätt bekräftar och för fram i sina analyser.

Men ändå slutar deras analyser och summeringar vid konstateranden att många av dessa tror att Hillary Clinton, trots viss oförmåga att skapa entusiasm nog, ändå har goda chanser att bli president. Men hur stora beror till en del på vem som blir republikanernas kandidat. Lite större chans att vinna mot Texassenatorn Cruz och lite mindre men ändå god chans att vinna också mot Floridasenatorn Rubio från Miami. Miami är en av många städer som i fram-tiden hamnar under vatten när havsnivån stiger om några årtionden men klimatfrågan spelar ändå just ingen roll alls i den republikanska kandidatvalrörelsen.

Men de och andra reserverar sig mot ytterligare en sak, och det är hennes problem med att kunna väcka engagemang och entusiasm nog. Visst, väljare vet redan vem hon är men så är det det där med att antingen så gillar de henne eller så ogillar de henne. Hon är i det avseendet ingen Barack Obama och faktiskt heller ingen Bill Clinton, som också han har en fenomenal förmåga att få kontakt med och vara gillad av väljarna. Där ligger Hillary Clinton i lä. Och det är inte precis heller till hennes fördel med denna ständiga jämförelse med Barack Obama.

Hillary Clinton måste - för att bli vald lyckas hyfsat väl med att först få över Sanders unga aktivister på sin sida i slutkampen och sedan också mobilisera väljare för att vinna. Bara då går det vägen och hon vinner med tillräcklig marginal för att bli USA:s första kvinnliga president. Och här kan kvinnorösterna faktiskt hjälpa henne en god bit på vägen. Men bara om hon också får tillräckligt många latinoväljare, afroamerikaner, fackliga aktivister och tillräckligt många arbetar- och medelklassväljare. Då vinner hon.

Det i sin tur kräver att hon har ett hyggligt tydligt program och svar på centrala frågor såsom: Hur blir det med skolorna? Vapenlagarna? Aborträtten? Försvaret av Obamacare? Och vilken syn hon torgför i kampen mot terrorismen och hur kriser som Syrien och annat ska hanteras?

I utrikespolitiken är Hillary Clinton mera hökaktig än Obama men lite mindre så än sina republikanska medtävlare. Som alltid i USA-val är det avgörande viktigt om hennes svar är tillräckligt övertygande om vad hon vill med den amerikanska ekonomin. It’s the economy, stupid, som Bill Clinton alltid brukade säga i sina kampanjer på sin tid. En alltid lika central kärnfråga i varje presidentval. Och här har hon nog viss draghjälp av god jobbtillväxt i USA.

På åtminstone flertalet av dessa frågeställningar måste Hillary Clinton få andra i USA att känna engagemang kring de svar hon levererar. Lyckas hon bra med det och därtill också lyckas skapa entusiasm bland väljarna så är chanserna nog rätt goda att hon kan hon bli landets första kvinnliga president. Och med erfarne Bill Clinton som främsta informella rådgivare ta stolen i besittning i Ovala rummet i Vita huset efter valet i november 2017.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från riksdag och regeringskansli, följer amerikansk politik och samhällsliv sedan många år

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons