Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvarspolitik handlar också om fördelningspolitik

Annons

De senaste åren har jag följt debatten om svensk försvarsplanering och vilka överväganden som redovisas vara väsentliga i detta sammanhang. Säkerligen har jag därvid tagit intryck av min barndom under krigsåren i Norrbotten – jag var till och med född på det nätt och jämt färdigställda krigsflygfältet i Kalix och minns flyktingarna som passerade Kalix när tyskarna retirerade mot Nordnorge 1944 och brände bebyggelsen i norra Finland. Mina fragmentariska minnen av den norsk/amerikanska flygstyrkan på Kallax 1945 tror jag tidigt vidgade mitt militärhistoriska intresse för vad som sker i det som synes ske. Det fördjupades senare under de år jag fick insikt i Sveriges hemliga samarbete med Nato-länder under kalla kriget.


Erfarenheter från uttagningen och utbildningen av personal till Sveriges försvar i egenskap av militärpsykolog har också främjat mitt intresse för det historiska perspektivet. När därför professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell utkom med sin bok FREDENS ILLUSIONER. Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009 (Atlantis förlag 2010) hade jag stora förväntningar på kvaliteten i planeringsprocessen och dess resultat på svensk försvarspolitik.
Agrells historiska genomgång kändes som en knytnäve i magtrakten. Klart och tydligt med citat och hänvisning till källor underbygger han titeln på boken. Han redovisar de bakomliggande drivkrafterna och de avsedda såväl som oavsedda konsekvenserna – den svenska nationella försvarsförmågan som tillfälligt skulle tillåtas sjunka kom i praktiken att försvinna. Huvudarenan för de fåtaliga soldater som finns kvar har förlagts till Centralasien i form av krig mot gerillaförband. Det är en krigföring som är föga användbar vid försvar av svenskt territorium. Optimisterna tror att de stormakter vars anspråk på värdefulla naturtillgångar vi stöder med svensk trupp i gengäld ska försvara vårt land om vi blir överfallna. Försvaret av Sveriges integritet förtjänar grundas på bättre än tro.
Vi som upplevt andra världskriget fick mycket konkret skåda konsekvenserna av våra naturtillgångars attraktivitet när dessa utnyttjades av krigförande och våra högkvalitativa tekniska produkter som kullager exporterades. Vårt land användes dessutom för baser av såväl tyskar som allierade beroende på vem som just då hade framgång.
Mot bakgrunden av dessa kunskaper borde en försvarsplanering vars konsekvenser sträcker sig decennier framåt grunda sig på insikten att världen befinner sig i ett läge där dagens bristsituation på naturtillgångar och livsmedel bara ökar. Det är av hävd vanliga konfliktanledningar mellan länder. Vi ser redan idag en tendens till att produktionsländerna kräver mer av kakan och inte utan vidare accepterar att multinationella företag med ägarmajoritet i stormakter tar merparten. I Nordafrika och Mellanöstern har protester skett mot den inhemska härskarklass som plundrat sina landsmän. I Asien finns folkrika nationer som vill vara med och dela och kontrollera tillgångarna. Vilken roll vill vi att Sverige ska spela i den globala fördelningspolitiken? Vad fordrar det för typ av försvar och vilka eventuella allianser? Vi kan inte lösa morgondagens problem med gårdagens tänkande.
Wilhelm Agrells bok visar att diskussionen om svensk försvarspolitik saknar sådana frågeställningar och resonemang.

Karl-Yngve Åkerström, pensionerad militärpsykolog

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons