Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högskolan och sanningen om ”kinarekryteringen”

Annons

22 oktober publicerade Arbetarbladet en debattartikel skriven av Maj-Britt Johansson och Svante Brunåker, rektor respektive prorektor på Högskolan i Gävle.

I artikeln hävdade författarna – åberopande en utredningsrapport från advokatbyrån MAQS – att ”den kritik Arbetarbladet riktade emot högskolan (i maj 2008) helt saknar grund.” Kritiken hade enligt artikeln gått ut på att HiG tagit ut otillåtna avgifter av kinesiska studenter i utbyte mot utbildningsplatser. Johansson och Brunåker hävdade att man genom rapporten ”fått ett tydligt och starkt belägg för att – vi redan från satsningens start – har arbetar seriöst och med kvalitet.” Samtidigt gick man till hårt motangrepp mot Arbetarbladet. Tidningen hade kritiserat namngivna HiG-anställda på ett ”kränkande” sätt och Högskolans ”varumärke” hade skadats ”på grund av en tidnings bristande kvalitet i sitt arbete”. Johansson och Brunåker såg ”allvarligt” på det inträffade men valde storsint att nu ”se framåt och fortsätta med vår internationalisering till gagn för Högskolan i Gävle och regionen”.

Den utredning som Johansson och Brunåker hänvisar till består av en ”promemoria” på nio sidor. I Kapitel 7 ”Slutsats” hävdas att utredningen visat att HiG ”vid flera tillfällen” vidtagit åtgärder för att kvalitetssäkra information- och antagning inom Kinaprogrammet. De kinesiska studenterna har inte särbehandlats, inga orimliga avgifter har tagits ut för den service studenterna har fått. Slutklämmen lyder i sin helhet:

När Arbetarbladets reporter Hanna Lundqvist dagen därpå intervjuar Anders Stening – jurist och ansvarig för utredningen – säger Stening att han trots att inte mer ”än 20 timmar eller så” lagts ner på utredningen är ”nöjd med vad vi [i huvudsak Malin Wallin] fick fram”. Stening säger dock samtidigt: ”Vi kan inte konstatera att det inte förekommit några oegentligheter, bara att Arbetarbladets uppgifter inte går att bekräfta.” Detta är en radikalt annorlunda slutsats än promemorians. Om jag förstår Stening rätt kan man inte alls tolka utredningen som att Arbetarbladets kritiska granskning saknar grund, bara att tidningens uppgifter inte gått att bekräfta. Inte heller kan den tolkas som ”ett starkt belägg” för att HiG hela tiden hanterat studentrekryteringen seriöst och med kvalitet. Oegentligheter kan ha förekommit, utredningen kan vare sig dementera eller bekräfta detta.

Hur Stening ändå kan vara nöjd med utredningen (det vill säga Wallins rapport) framstår som märkligt. Har han överhuvudtaget läst denna text, som faktiskt går att läsa som ett fribrev för Högskolan i Gävle och en prickning av Arbetarbladets journalistik? Om hans egna slutsatser ska tas på allvar undermineras däremot hela grunden för Johanssons och Brunåkers höga svansföring i Arbetarbladet-artikeln och på presskonferensen om utredningsrapporten. Utredningens mest generande brister har redan påtalats av media och efter en egen läsning av ”utredningen” måste jag dessvärre instämma i kritiken. Men det viktiga är att den utredningsansvariges egen uppfattning av ”utredningens” resultat inte stöder HiG-ledningens snabbt utfärdade fribrev och skarpa attack mot den tidning som har granskat affären.

I det nyss utkomna novembernumret av HiG:s personaltidning Högaktuellt står ändå Maj-Britt Johansson fast vid att ”utredningen visade att Högskolan i Gävle inte har brutit mot några regler, gjort sig skyldig till korruption eller på annat sätt agerat oetiskt.” Utredningsrapporten ingår i rektorns ”axplock av ljuspunkter” under hösten. Även Högaktuellts redaktör upprepar okritiskt sin chefs tolkning av promemorian under artikelrubriken ”Inga anmärkningar mot HiG”. Artikeln avslutas med informationen om att rapporten finns att läsa på intranätet. Letar man däremot på samma intranät efter Arbetarbladets intervju med Stening i ”HiG i media-arkivet” letar man förgäves.

Det ser inte bra ut om ledningen för ett akademiskt lärosäte, vars egen huvuduppgift är att producera tillförlitlig kunskap, drar stora växlar på en impressionistisk undersökning som inte egentligen lyckas belägga någonting – vilket alltså den ansvarige utredaren själv medger. I stället för att avliva ryktena om korruption ger HiG-ledningens anmärkningsvärda iver att få lägga affären bakom sig ny näring åt misstankar om att man verkligen döljer något som inte tål dagsljus.

Det är mycket möjligt att Högskolan i Gävle inte har några lik i garderoben vad beträffar ”Kinarekryteringen”, att de kinesiska studenter som Arbetarbladet intervjuat fått saker om bakfoten.

Men i så fall har HiG inget att frukta av en seriös utredning värd namnet, tvärtom. Man borde själva vara intresserade av att Högskoleverket driver saken vidare för att en gång för alla kunna rentvå sig från misstankar om att man ruvar på mörka hemligheter. Det skulle kännas bra för alla som är anställda på HiG, inte bara de offentligt utpekade.

Sten O Karlsson,

docent och lektor i kulturvetenskap

Högskolan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons