Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur kan man vara nöjd med ökad arbetslöshet?

Lena Erixon (S), svarar på Tomas Tobés debattinlägg 9/2-2012.

Annons

Tomas Tobé slår sig för bröstet och hävdar att utanförskapet minskat med drygt 200 000 personer sedan 2006. Hur trovärdiga är då Moderaternas uppgifter?
Att läsa på ”Alliansfritt Sveriges” hemsida (en hemsida som kritiskt granskar regeringens politik) finns följande text:
”En exakt definition av vad som är ”utanförskap” existerar inte. SCB vill inte befatta sig med begreppet.
Dock har Svenskt Näringslivs statistiska husorgan ”Ekonomifakta” beräkningar på utanförskapet.
Ekonomifaktas definition av utanförskap ser ut som följande:
Hela befolkningen (16-64 år) – Sysselsatta – Studenter (heltidsstuderande som ej vill arbeta) + Personer i konjunkturberoende program= Antalet personer i utanförskap.
Men inte ens när man använder sig av Ekonomifaktas siffror går det att säga att utanförskapet har minskat. Enligt Ekonomifakta befann sig 1 100 600 personer i utanförskap 2006. 2010 var det 1 120 500 personer. Med andra ord en ökning på lite drygt 20 000 personer.”
Vidare kan vi även konstatera att Moderaterna tidigare (2009) har ändrat sitt sätt att beräkna det så kallade utanförskapet för att det ska passa deras syften bättre, och i en intervju i Aktuellt i politiken i höstas kritiserar även självaste finansminister Anders Borg begreppet.
”Efter budgetdebatten fick AiP ett kort samtal med Anders Borg om utanförskapet. Han arbetade som chefsekonom hos Moderaterna när sättet att beräkna utanförskap togs fram. Nu säger han: – Jag har faktiskt aldrig tyckt att det är ett bra mått. Ordet utanförskap används i statsbudgeten. Men kritiker har påpekat att det inte finns några uppgifter om hur det numera beräknas. Redan 2009 raderade Moderaterna information från sin hemsida som visade hur partiet tidigare räknade. Beräkningsgrunderna finns dock fortfarande på nätet, bland annat i länkar från S-bloggnätverk Netroots.”

Tomas Tobé fortsätter att beskriva att jobbskatteavdraget på lång sikt kan ge 70 – 120 000 i ökad sysselsättning. Man frågar sig då om denna enorma skattesänkning har gett några jobb än så länge. Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering (IFAU), har efter att utvärderat jobbskatteavdragen inte kunnat styrka att skattesänkningarna skapat några nya jobb. Det framstår mer och mer som om Moderaternas politik är rena chansningar.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström påstod även i SVTs Agenda att sysselsättningen ökat med nära 200 000 sedan 2006. Det kan man inte vara nöjd med om man är arbetsmarknadsminister! Sysselsättningsgraden har sjunkit 67,1 % (augusti 2006) till 65,1% (december 2011). Färre andel av arbetskraften är i arbete, hur kan man skryta med det?
Dem som minns valrörelsen 2006 kommer ihåg hur Moderaterna skrek att det rådde massarbetslöshet i Sverige, idag när arbetslösheten återigen stiger och närmar sig 8 % sitter Moderaterna med armarna i kors och hoppas att jobbskatteavdrag ska ”på lång sikt” ge ökad sysselsättning.
Ska Sverige tas sig ur massarbetslösheten (Moderaternas egna ord 2006) så är inte sänkt krogmoms den bästa arbetsmarknadspolitiken. Regeringens egna utredning säger att ca 3500 tusen nya arbeten skapas till en kostnad av 5,4 miljarder kronor. Det innebär att varje nytt arbetstillfälle kostar ca 1,5 miljoner skattekronor. För samma summa skulle kommuner och landsting direktanställa upp till 3 stycken personer i offentlig sektor.
Det är direkt resursslöseri med skattepengar.
Det måste vara bättre att ge 10 000 unga eller utrikes födda sina för sina första jobb inom hemtjänst, äldreomsorg eller förskola, skola, än att endast 3500 personer eventuellt får sitt första jobb inom restaurangnäringen som är Tomas Tobés argument.

Tomas Tobé lyfter även fram i sin debattartikel förträffligheten med RUT-avdraget. Att utbetalningarna av RUT motsvarar ca 5000 heltidstjänster och att svarta jobb blir vita. Min fråga är; hur många nya jobb är det? Maud Olofsson talade om 11 000 nya jobb 2010 inom hemservicebranschen och att dessa var resultat av RUT-avdraget. Hur går denna ekvation ihop?
Vad det gäller RUT-avdraget för hushållsnära tjänster så visar Institutet för framtidsstudier att ”hushållstjänstemarknaden segmenteras, snarare än att en ”vit” (formell) marknad ersätter en ”svart” (informell) marknad.” Det är klart att man kan subventionera fram jobb i vilken sektor som helst. Poängen med reformen var att komma åt svartjobben vilket den inte har gjort enligt institutet.
Tomas Tobé lyfter också fram att nästan sju av tio av de som efterfrågar hushållsnära tjänster tjänar under 380 000 kr per år. Precis som om det var lågavlönade som efterfrågade dessa tjänster mest. Jag vill citera Barbro Engman, Hyresgästföreningens ordförande:
”När det pratas om kommuner med höga bidragskostnader blir det ett jäkla liv, men avdrag däremot är vansinnigt fint eftersom det används i fina områden. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman skriver: som räkneexempel betraktat så visar staten en väldig omsorg om kommuninvånarna i Danderyd. Utslaget på alla får varje Danderydsbo 5630 kr i bidrag för renoveringar, ombyggnad, tillbyggnad, städning och läxläsning.”
Affärsvärlden skriver också på temat. ”Ingenstans är man så bidragsberoende som i Danderyd, Täby, Lidingö, Vellinge, Nacka, Vaxholm och Lomma. Bidragen går nämligen hem i lyxkvarteren.”

Nu kommer Tomas Tobé antagligen påpeka att Socialdemokraterna ser ner på dessa arbeten. Det är inte det frågan handlar om. Frågan som man ska ställa sig är hur våra skattepengar skapar flest jobb och var de skapar mest samhällsnytta? Min uppfattning är att dessa resurser skapar fler jobb inom exempelvis äldreomsorgen.

Lena Erixon (S)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons