Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I friskolornas förlovade land

Annons

Att den marknadsliberala ekonomin fått sig en rejäl törn i världsekonomin märks inte i friskolornas förlovade land. I en upp- och nervänd värld tvingas svenska kommuner satsa pengar på en utbyggnad av privata skolor samtidigt som elevantalet minskar.

Paradoxalt nog pågår samtidigt en utbyggnad av gymnasieskolan i en lång rad kommuner. I vissa fall sker det med den lokala politikens goda vilja, men allt oftare i strid med den.

Är det rimligt att med skattemedel investera i nya byggnader, nya inventarier och ny personal när det egentligen är en neddragning som står för dörren?

Är det god samhällsekonomi att etablera nya skolor och skapa ett ”överutbud” av gymnasieplatser de närmaste åren? Frågorna är mer relevanta än någonsin med tanke på hotande recession, stigande arbetslöshet och minskade skatteintäkter.

För alla inom skolan är bakgrunden bekant. I den svenska modellen står staten för styrningen genom läroplaner och annan lagstiftning, medan den enskilda kommunen ansvarar för planering och organisation av grund- och gymnasieskolan. Ett undantag gäller: Kommunen råder inte fullt ut över dimensioneringen av skolan. En kommun kan tvingas bygga ut sitt skolväsende oavsett behovet.

Skolverket har visserligen under senare år gjort en striktare bedömning av friskoleansökningar med avseende på lagstiftningens skrivning om ”påtagliga negativa följder för skolväsendet” i den berörda kommunen.

Talar jag då inte mest i egen sak som rektor för en kommunal gymnasieskola? Borde jag inte ta till mig vulgärargumentets budskap och betrakta mig som en Ica-handlare eller konsumföreståndare?

Borde jag inte förstå att min skolas framgång bygger på snyggt paketerade produkter och marknadsföring i alla dess former.

Självklart månar jag om min egen skolenhet och lyfter gärna fram de kvaliteter den står för, men mitt engagemang sträcker sig längre än så.

Min skolas väl och ve är beroende av hur helheten hanteras, det vill säga hur hela gymnasieskolan i kommunen hanteras.

Mina gymnasieelevers rätt till en utbildning av hög kvalitet är beroende av hur helheten hanteras. Alla gymnasieelevers rätt till en utbildning av hög kvalitet är beroende av hur helheten hanteras. Som rektor är jag kommunal tjänsteman med statligt uppdrag. Jag verkar i en kommunal organisation som med jämförbara kommuner har en extremt liten överbyggnad. Byråkratin är minimal och pengarna går dit de ska – till undervisningen. Mitt uppdrag är att se till att eleverna möter behöriga, välutbildade och engagerade lärare, välutrustade lokaler, bibliotek, skolhälsovård, studie- och yrkesvägledning och mycket annat som gymnasielever har rätt att förvänta sig.

Men jag och alla kollegor, oavsett huvudman, är beroende av de resurser som skolan tillförs.

I stället behövs mer planering och mindre marknadstänkande. Kommunerna måste få alla redskap som behövs i den planeringen.

Men då är det också dags att göra upp med den friskolereform som såg dagens ljus 1992. Verkligheten har för länge sen sprungit ifrån den tidens friskoletänkare. Det är läge för ett moratorium i friskoleetablerandet, en tid för eftertanke och utvärdering. För helhetens bästa.

Hans Hultin

rektor

Vasaskolan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons