Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag är utrotningshotad

Annons

Jag är en utrotningshotad glesbygdsbo

För 20 år sedan levde vår by. Det fanns skola, en affär och även en bensinmack. Man kunde höra glada skratt från barnen, var är de nu? Politikerna sa att de var för få barn för att kunna driva en skola i byn, de skulle flyttas in till staden fyra mil bort. Barnfamiljerna flyttade från byn. Vem vill att barnen ska åka buss flera timmar varje dag. När barnfamiljerna försvann blev lönsamheten i affären för dålig, de hann fira 100 år som affär innan den lades ner. En provisorisk affär inrättades i macken men när det stora oljebolaget sa att ”du inte är lönsam, vi lägger ner macken” så försvann även den.

För 20 år sedan var vi cirka 60 familjer här i byn, i dag är det bara vi gamla kvar och det är bara en handfull. Byn lever upp några veckor på sommaren för att sedan åter falla i tystnad. Vi trodde att Postens tjänster skulle få vara kvar, men de får bara leverera brev numera. Vem ska nu hjälpa oss att betala våra räkningar när inte Posten får? Har man inte bil att åka in till staden måste man ta taxi och vem betalar den? Inte jag, för det räcker inte min pension till.

Här går inga bussar, närmaste busshållplatsen är i nästa by fem kilometer bort och den går bara två gånger om dagen när barnen ska till skolan och hem. Hur ska man orka gå dit och sedan ta sig hem?

Det där med internet förstår jag mig inte på och de säger att det inte fungerar här ute.

Man får inte bli gammal. När man blir för skröplig och en belastning för samhället är det lika bra att köra ut oss på ättestupan! För ingen vill veta av oss!

Politiker, hur vill ni ha det? En levande glesbygd eller död?

Med vänliga hälsningar...

Hulda i Näset

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons