Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag blir så trött!

Annons

Efter en underbar förmiddag i en solig svampskog var det med lätta steg jag gick till personalmötet. Vanligtvis är vi en glad och positiv personalgrupp vid ett boende i Hofors, men det var med tungt sinne och många tankar vi lämnade mötet i onsdags. Orsaken; besparingar.

Jo, visst, besparingskraven har hängt över oss likt ett mörkt moln i alla tider, men nu går väl skam på torra land!

Det gäller våra brukares hemmadagar som ”de” vill dra ner till halva dagar. Varje enskild brukare har en var sin så kallad hemmadag i veckan, då de i sitt eget hem skall sköta allehanda hushållssysslor.

Även besök till fotvård, frisör, läkare etcetera skall om möjligt planeras in denna dag.

Men hemmadagarna är mycket mer än så. Den skall även ge möjlighet till social träning och tid att ensam med personal, få svar på frågor och funderingar.

Allt detta sker med visst stöd från en personal, för de skall vara så självgående som möjligt. Men nu vill ”de högre” dra ned på deras hemmadagar till halva dagar. Helt otroligt!

Hemmadagarna har funnits i alla tider, åtminstonde så länge jag kan minnas och jag har arbetat i boende i 20 år. Hur förklarar man för dem och vilken förklarar? Jo, det blir vi personal det. Det blir vi som blir boven i dramat.

Men detta är väl ändå inte det värsta, nej, vi personal kan nog gå på likt stela robotar. Det värsta är den usla kvalitet vårt utförda arbete kommer att resultera i.

Kommer det att finnas tid till att bara vara medmänniska? Tid till att ge svar, skratta och trösta? Nej, knappast.

Och hur kommer vi personal att må, då vi lämnar arbetet för dagen? Känna att vi har gjort ett bra arbete och tagit oss tid att lyssna? Nej, inte en chans.

Det är snävt som det är redan i dag. Snart är vi tillbaka till ”gammeltidens” instutioner, där löpandebandprincipen gäller.

Alla års arbete av att få dem självständiga och att ge dem ett så drägligt liv som möjligt, har då gått till spillo.

Ni som styr och ställer, glöm inte att det är människor vi talar om. Människor som är förändringskänsliga och med en lägre stresstålighet. Och deras egna hem!

 

Tanja Sahlen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons