Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag har ändrat betyg för att slippa curlingföräldrarna...”

Jag var sprudlande glad för fyra och ett halvt år sedan då jag tog min efterlängtade lärarexamen.

Annons

 

Nu sitter jag hemma i min säng och det är snart dags att gå och lägga sig i väntan på en ny arbetsdag. De sprudlande känslorna finns inte längre. I stället har nya känslor kommit: gråtattacker, sömnproblem, tvivel och stressrelaterade symptom i mage och hjärtmuskel.

En lärares huvuduppdrag är undervisningen. För att undervisningen ska genomföras på ett positivt sätt för alla krävs en välgjord planering samt en påläst lärare. Därefter kommer det enorma rättningsarbete där läraren ska utgå ifrån flummiga betygskriterier som inte eleverna förstår.

Då de inte förstår kriterierna har jag som lärare underlättat för dem genom att skriva egna kommentarer vid varje prov/projekt. Kommentarerna blir också min räddning när jag lämnar tillbaka uppgifterna, då det bara är en handfull elever som ”tjafsar” om betyget i stället för hela klassen.

Läraren ska även vara en mentor och kurator till eleverna.

Utöver detta tillkommer andra uppgifter: svara på mail, arbetslagsmöten, ämneskonferenser, rast- och matvakt, skriva skriftliga omdömen till cirka 90 elever i de ämnen som läraren undervisar i. Dessa omdömen kan sträcka sig från ett ämne till fem ämnen.

Sedan ska utvecklingssamtal och föräldramöten genomföras samt pedagogiska samtal med andra kolleger. Listan är oändligt lång.

Under arbetsdagen utsätts inte läraren bara av hårt slit, utan även av elever som ifrågasätter lärarens kompetens, betygssättning samt tillämpar ett kränkande beteende gentemot läraren.

En del av dessa elever kan gå över lik för att nå det som de vill ha. När eleverna har ”tjafsat” med läraren är det som lärare bara att invänta föräldrarna, antingen via mail eller telefon. Där möts läraren av två kategorier:

1. Föräldern som ger konstruktiv kritik där en dialog kan föras angående elevens utveckling. Dessa samtal är givande.

2. Mindre givande är de samtal läraren får från den andra kategorin, curlingföräldrarna. Av dessa föräldrar kränks läraren. De menar på att det är lärarens fel att deras barn inte uppnår ett visst betygssteg eller att det är läraren som har uppfört sig illa. I stället för att eleven ska förstå sin egen inlärning samt sitt uppförande är det läraren som blir uthängd och utsatt för kränkande behandling. I slutändan orkar inte en människa stå ut med alla dessa påfrestande faktorer och jag kan erkänna att jag som lärare har begått tjänstefel då jag har ändrat ett betyg för att jag själv ska slippa curlingföräldrarna. Detta är något som jag skäms över. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle göra något sådant, men för att orka med min arbetssituation valde jag detta spår.

Vår nuvarande skolminister, Jan Björklund, pratar om att höja statusen på läraryrket. Med stor förväntan hoppas jag att detta ska bli en verklighet, men än så länge är det fortfarande stiljte på denna front.

I stället pratar politikerna om att elever ska kunna överklaga sina betyg. Om detta träder i kraft kommer en av våra ”sista” rättigheter att försvinna. I stället för att höja lärarstatusen kommer den att sänkas ytterligare och lärare kommer bara att bli ännu mer ifrågasatta och kränkta.

Det är verkligen dags för politiker att vakna upp och bemöta lärarnas vardag. Så som verkligheten ser ut just nu skulle jag aldrig rekommendera någon att utsätta sig för denna behandling och stress. En vemodig lärare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons