Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag kommer inte fram

Annons

Tillgängligheten i dagens bostäder är inte anpassad efter oss rullstolsburna. I många lägenheter är dörröppningarna inte tillräckligt breda för att jag ska ta mig in med min rullstol. Toaletterna är för små för att jag ska ta mig in…

Inte heller finns det hissar i alla hus. Jag kan inte hälsa på bekanta som bor i sådana hus.

Jag kan inte välja bostad efter var jag vill bo... Än i dag byggs nya lägenheter med gamla normer. Varför inte bygga handikappvänligt från början?

Inte heller i affärer, apotek, gallerior är tillgängligheten bra. Finns det från början breda gångar, så är de snart belamrade med ”Extra erbjudanden” och snurror med säsongens ”måsten”. Ofta har jag fått backa ut från sådana affärer.

Biblioteket i Sandviken har skaffat en hiss, men inte tillräckligt stor. Ska jag till övervåningen på biblioteket måste jag först in och säga till så att personalen öppnar ”bakvägen” där en större hiss finns. Sedan får jag krångla mig fram bland hyllorna och när jag vill därifrån försöka få tag på personal igen. Jag har inte besökt biblioteket mer än en ett par gånger de senaste tre åren – jag som var där flera gånger i veckan innan min stroke.

Jag kan inte heller välja närmaste väg – knöliga, sneda cykelbanor och trottoarer gör att jag, som har en så kallad permobil eller el-moped (trehjulig) inte kan köra överallt. Trottoarkanter som är på tok för höga för att jag ska ta mig upp.

Affärerna utefter Köpmangatan, Hyttgatan med flera har entréer ”en trappa upp”.

Rullstolsburen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons