Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag tänker på alla som inte har någon som talar för dem

Annons

Kommentarer till artiklarna i arbetarbladet om Kjell Sjöberg.

Jag har gjort allt jag kunnat för att ge Kjell en bra omvårdnad och omsorg på Björkegrenska. Jag har lagt ner mycket tid och kraft.

Det blev en belastning i stället för avlastning när Kjell kom till Björkegrenska.

Jag tänker på alla dem som inte har någon som talar för dem.

Jag har gjort allt de säger att man skall göra, haft insikt om vad en demenssjukdom innebär, haft en dialog med boendet och gjort anmälan till boendet och kommunen, men vad har det hjälpt? Jag har haft många möten i olika konstellationer för att komma till rätta med problemen. Jag har så gott som dagligen haft personlig eller telefonkontakt med avdelningen. Träffat bland annat sköterska, verksamhetschef, regionchef, läkare, geriatriker, vid flera tillfällen samt Ola Polmé för att lära mig mer.

Det Björkegrenska kommenterade om vad de gjort för Kjell kom efter påtryckningar från mig i dessa möten (madrass, extra tillsyn med mera var inte på deras initiativ). Jag lämnade in skriftliga klagomål (dagboken) men fick inget svar.

Redan i juli, efter Kjells bortgång, lämnade jag in en skriftlig anmälan till omvårdnad Gävle, och bifogade min dagbok. De lovade att de skulle ge mig en återkoppling. Fick inget svar…

Vivianne Sundqvist uttalande att det inte haft någon anledning att ifrågasätta just Björkegrenska låter konstigt. Jag vet att ytterligare en ”brukare” har anmält samma avdelning under 2007. En avdelning med nio ”brukare” och två anmälningar, då borde man väl titta lite mera noga på just den avdelningen. Men när man inte ens bryr sig om en anmälan så är det kanske för mycket begärt.

Det som kunde ha gjort skillnad är att någon hade funnits till hands när Kjell behövde gå på toaletten på natten.

Då hade han sluppit bli utsatt för den belastning alla fall utgjorde som ledde till att Kjell blev än mer rädd och ängslig och sjuk. De tio gånger Kjell ramlade skedde faktiskt bara under fyra månader.

Jag blir beklämd när jag ser att de tycker att alla behov är tillgodosedda. Är det inte det mest elementära att få hjälp att gå till toaletten på natten? Jag kan inte se att jag hade kunnat göra något annorlunda förutom att ha varit med Kjell hela tiden.

Jag ser med fasa fram emot min egen eventuella vistelse på äldreboende om det är så här det ska gå till.

Lillemor Nordlöf,

före detta god man för Kjell

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons