Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag vill ha svar

Annons

Jag vill genom tidningen ställa några frågor till en sjukvårdspolitiker eftersom man varken får svar eller hjälp från hälsocentralen.

Är det normalt att man får äta sex–sju penicillinkurer på ett år?

Är det vanligt att man ska gå ett år med smärtor i mage och njurar? Smärtorna är oftast olidliga men tio minuter och en till kur är vad som erbjuds.

Är det för att man är kvinna, 60 år och förtidspensionerad, som man möts av detta ointresse? Om det nu är cancer, får jag då höra att jag gått för länge med det, när det är ni inom sjukvården som bara visat nonchalans?

Hur ska jag slippa dessa plågor? Åka akut till Gävle eller ta livet av mig så slipper både ni och jag problemet.

Finns det inget intresse av att boka längre eftersom man träffar sex–sju läkare vars enda intresse tycks vara att lägga ärendet på nästa läkare?

Jag är säker på att jag är långt ifrån ensam om detta och vart tog yrkeshedern vägen. Det är väl tyvärr samma sak som gäller i sjukvården som i övrigt. Snabba cash. Kan du inte producera räknas du inte.

Precis som i skolan. Ge barnen med problem medicin eftersom det inte finns pengar till assistenter.

Samhället har blivit hårt i dag men det som förvånar mig mest är att ni som är med och bestämmer, orkar leva med att bidra till detta, eller överväger lönen och egoismen.

Eva Karlsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons