Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan vi vara stolta över åldringsvården?

Annons

Jag är så upprörd över all nedskärning i åldringsvården! Människor står i kö för att komma in på långvård och seniorhus.
Personal dras ned, fler och fler äldre som behöver vårdas. Hur ska den personalen känna tillfredsställelse i jobbet som så gärna vill ägna de gamla mer tid, men inte hinner.
Sedan klagar folk på att hemtjänst och personal på hemmet inte gjort si och så.
Personalen får bära hund- huvudet för det våra styrande bestämmer, som tydligen tycker att de ska vara som en bläckfisk med armar överallt!
Gå till dig själv. Om du bara hade en enda gammal människa hemma att vårda, vilken tid den skulle ta med städ, tvätt, hjälp med hygien, mat, mänsklig kontakt, hinna prata, ta promenad med mera.
Jag är så upprörd över alla nedskärningar.
Våra gamla som strävat och slitit och jobbat upp Sverige från unga år, ska nu när de behöver hjälp, knappt få det av tidsbrist och personalbrist.
Stackars alla som jobbar i motgång som behöver fler arbetskamrater att dela jobbet med. Det är slit och släng med personal, sedan när de får arbetsskador då får de inte ersättning, om de inte kommer med huvudet under armen. Var har vårt fina Sverige tagit vägen som jag alltid varit stolt över?
Ska vi vara stolta över att inte kunna ta hand om våra äldre?
Naturligtvis tas de om hand av den personal som finns, men de stackrarna ska tydligen orka hur mycket som helst uträknat på kortast tid!
De äldre är människor av kött och blod och känslor och det är även personalen som vill känna tillfredsställelse i sitt arbete.
Alla högre som sitter och räknar ut på papper hur många de kan dra in på, borde gå ner på arbetsplatserna minst fem månader och jobba och utföra samma jobb som de ordinarie, så får de se hur det är. Under tiden kan ordinarie personal få en betald längre spa-resa, fem veckor till Kanarieöarna. Oh, vilken vision!
Jag tycker denna regering bara står och stampar på samma ställe, samlar i ladorna åt sig själva.
Tur att Sandviken har Göranssonska fonden som bistår och hjälper så många i olika situationer. Vad vore Sandviken utan Göranssonska? Tack för att ni finns!
Ändå är jag glad och tacksam att vara född i Sverige.
Glad och tacksam att inte ha levt i krig och fattigdom.
Från mitt födelseår och framåt har det blivit bättre undan för undan. Visst var det knapert men det gick.
Förr när man började ett jobb som 14-åring, kom fackliga representanten direkt och ville att man skulle gå med i facket, vilket jag varit med i i alla år – men nu – flykt från facket! Otäckt!
Berit Bäck

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons