Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturen är inte tillväxtens barnmorska

Många, långa och upprörda diskussioner har förts med anledning av Gävle kommuns ansökan om att kandidera till kulturhuvudstad. Det vanligaste argumentet är självklart: Har vi verkligen råd att lägga ner totalt 100 miljoner på ett projekt av denna art?

Annons

Gävle kommuns finanser är verkligen inte sådana att man har 100 miljoner över till en sådan satsning. Våra skolor, vår äldrevård, vårt ansvar för sociala insatser och nu senast behoven inom räddningstjänsten kräver tillskott av ganska betydande omfattning. Naturligtvis kan man raljera över dessa 100 miljoner och anse att beloppet är minimalt jämfört med kommunens övriga kostnader. Det viktiga är emellertid att vi gör de riktiga prioriteringarna.

Tyvärr tycks mycket av Gävle kommuns verksamhet nu inriktas mer på det ”yttre” än på den viktiga ”inre” verksamheten.

Nyligen har i Gävle kommun tagits beslut om att själva överta ansvaret för turistbyrå, för marknadsföring av Gävle och för att stärka kommunikationsenheten. Nu skapas alltså en enhet om totalt 20 personer under en ansvarig chef med biträde av två enhetschefer. Uppbyggnaden av denna nya organisatoriska verksamhet har aldrig kostnadsberäknats – svaret på frågor kring ekonomin har blivit ”inga ökade kostnader”. Föga trovärdigt.

Kostnaderna för Gävle kommuns nya slogan ”Välkommen ombord”, kostnaden för marknadsföring av denna med förlov sagt ganska egendomliga slogan – finns inte att hitta budgetmässigt.

Kostar förmodligen heller ingenting eller man tar pengar från viktigare områden och för över internt inom förvaltningen. Ett bra sätt att dölja kostnader!

På samma sätt förhåller det sig med Kulturhuvudstadsprojektet. För sex år har anslagits 100 miljoner. Läser man igenom hela den digra – och i ett antal fall inte helt korrekta ansökningshandlingen – saknas inte bara en budget, det saknas över huvud taget all form av kostnadsberäkning. Någon grund för siffran 100 miljoner måste man väl ändå ha! Därutöver räknar man med 100 miljoner från staten (skattemedel) och 100 miljoner från EU (också skattemedel) Detta är alltså beräkningen för den så kallade uppväxlingen: en krona blir tre! En sannolikhetskalkyl vore underbar att få ta del av.

Slutligen använder man sig av det obevisade påståendet om den så kallade kreativa klassen, det vill säga att kultur numera skapar större värden än våra basindustrier. Inte heller här finns några belägg annat än påståenden från vissa kulturproffs.

I ansökningen åberopas bland annat den amerikanske gurun på området, Rickard Florida som bestämt hävdar tesen om den kreativa klassen, eller teorin kring de tre T:na: Teknologi, Talang och Tolerans.

Florida har haft genomslag här i Sverige, bland annat i Malmö och Västra Götalandsregionen och det är föga märkligt. Florida utlovar med kultursatsningar inte bara inflyttning av människor tillhörande den ”kreativa klassen”, han påstår också att när denna klass flyttat in i en stad då serverar sig tillväxt och arbetstillfällen på ett silverfat.

Florida har exempelvis pekat ut Södertälje som Sveriges mest kreativa kommun. En undersökning utförd av Stockholms Handelskammare visar – dessvärre – att Södertälje utmärks av hög arbetslöshet och högt ohälsotal. Södertälje ligger beklagligt nog vad gäller företagande och entreprenörsskap mycket lågt på Svenskt Näringslivs företagar-index. Den ”kreativa” klassen har inte skapat tillväxt, heller inte företagande.

Kulturen är alltså inte – som det brukar framhållas – tillväxtens barnmorska.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons