Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturhuvudstad eller solidaritet?

Annons

Det är inte med lite förvåning jag ser i tidningen att Kultur- och fritidsnämnden beslutat föreslå kommunfullmäktige att Gävle kommun ska ansöka om att bli Sveriges kulturhuvudstad.

Den största förvåningen är ändå att ingen på den socialdemokratiska sidan har anfört någon avvikande uppfattning.

Kultur och civilisation är ju i hög grad begrepp som går starkt in i varandra. Civilisationsgraden brukar allmänt och enkelt uttryckas på det sättet att ”civilisation är måttet på hur vi människor tar hand om våra gamla och våra barn” eller hur vi tar hand om de svaga i samhället.

Att mäta och tävla om kultur kan, vad jag erfarit, endast göras med socioekonomiska mätningar och då är det i allt väsentligt civilisationsgraden som mäts.

Som det ser ut i Gävle i dag är det alldeles tydligt att det finns betydande brister när det gäller solidariteten med de svaga i vår kommun

Jag vill nämna några grupper vars behov inte kunnat tillfredsställas på ett anständigt sätt. Barn med särskilda behov, missbrukare, hotade kvinnor, hemlösa, äldre sjuka och avlastning för anhöriga. Den här listan kan göras betydligt längre. Vidare har samhället under de senaste åren blivit mycket hårdare och okänsligare mot de som är sjuka och de som saknar arbete. Kort sagt har solidariteten med dessa grupper avtagit i betydande grad.

 

Ska vi tävla om att bli Kulturhuvudstad borde vi först satsa hårt för att eliminera eller i varje fall kraftfullt reducera dessa brister i vårt trygghetssystem.

 

Det är mot den bakgrunden jag frågar mig varför ingen socialdemokratisk röst hörts för att höja ”Civilisationsgraden” i kommunen i stället för att engagera kraft och stora pengar på Kulturhuvudstadsåret.

Resultatet av en större satsning på de svaga grupperna ger betydligt fler positiva effekter i samhället och för samhällsekonomin. Gävleborna skulle också bli mer nöjda med sin kommun, tryggheten skulle förbättras, tilliten till de styrandes förmåga att fatta riktiga beslut skulle stärkas och vi som bor här skulle känna oss stolta att vi bor i en kommun där alla är med.

Min egen erfarenhet av kommunens storstilade satsningar inom kulturområdet har undantagslöst inneburit att befintliga föreningar, institutioner och idrottsanläggningar fått allt mindre stöd från kommunen. Risken är uppenbar att så kan ske även när det gäller satsningen på Kulturhuvudstadsåret.

 

I övrigt finns andra omvittnade områden som borde få mer resurser där våra gators och vägars underhåll är ett område, bättre kollektivtrafik ett annat. Om nu kommunens styrande vill göra något för att synas annat än till havs, finns ju också stora utmaningar i miljö och energifrågorna där allas vår framtid kan avgöras.Välkommen ombord!

 

Sven-Eric Lundahl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons