Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läs det här innan du börjar paddla

Annons

Jag är född och uppvuxen i Gävle för litet drygt ett halvt sekel sedan och har paddlat på många ställen i Sverige och även Finland. När jag läste i tidningen om paddlingsleden mellan Forsbacka – Gävle kände jag genast att jag måste prova den. Det som avskräckt mig tidigare har varit alla kraftverk på vägen som ju innebär att man måste lyfta flytetyget en bit. När man nu benämnde sträckan som paddlingsled fick åtminstone jag en bild för mig där man ordnat lämpliga platser för iläggning och upptagning med en stig emellan. Kanske till och med glidbanor för att underlätta. Till en början var det precis som jag förväntade mig. I Forsbacka och vid det första kraftverket i Mackmyra var allt exemplariskt. Vid den andra dammen i Mackmyra fick jag problem. När jag följde pilen mot iläggningsplatsen hamnade jag i en villaträdgård. Efter en stund gick det upp för mig att jag förväntades gå med min kajak 400 meter över ett fält med midjehögt gräs, tistlar och brännässlor. Eftersom jag för dagen var iförd shorts var det ett tvivelaktigt nöje. På andra sidan fältet fanns en väg där två pojkar passerade cyklande. De ropade och undrade vad jag gjorde. Just den tanken hade då slagit även mig. 

När jag nådde skylten som pekade mot iläggningsplatsen hindrades jag av manshöga brännässlor. Jag tvingades använda paddeln som lie innan jag kunde nå strandbrinken och dra kajaken efter mig nedför branten mot ån. Väl nere hittade jag ändå en brygga för iläggning. Nästa hinder var dammen vid Åbyfors. Även här pekade pilarna ut i det gröna. Här valde jag dock närmaste väg och lade i direkt nedanför kraftverket. Vid kraftverket i Hagaström fann jag till min glädje glidbanor, för första gången, nedför den höga vallen. Glädjen blev kortvarig eftersom glidbrädor saknades på den nedre halvan. Vid Tolvfors kraftverk tog min paddling slut fast jag hade tänkt fortsätta längre. Vid landsättningsbryggan fanns en skylt som uppgav att det var 600 meter till en rastplats. Det var ju gott och väl men jag undrade mest över var vägen till den tänkta iläggningsplatsen fanns. Någon sådan skylt hittade jag inte.
När man väljer att kalla en paddelbar sträcka kanotled är det något som förpliktigar. I sitt nuvarande skick är sträckan paddelbar men det är inte en kanotled. Jag hoppas verkligen att man på Gävle turistbyrå inte förleder turister att ge sig ut med barn på den här ”leden”.
Håkan Nilsson, Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons