Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lever vi i samma värld?

Annons

Reflektion på Vivi-Anne Sundqvists debattartikel (Arbetarbladet 9 november)

Bara ord! Besparingar under en lång rad år kan inte resultera i det du beskriver. Jag kan inte fatta att du kan skriva orden:

– Glädjen och stoltheten över omvårdnadsarbetet.

– Resurser till Kompetensstegen ger resultat.

– I vår vision...

– Våra brukare/kunder bemöts med värdighet och respekt...

Ingenting av det här stämmer med den verklighet som råder bland gamla och sjuka. Det kan jag ge dig många exempel på. Så varför skall jag tro på dina ord just nu?

Jag är socialdemokrat in i hjärteroten. Men jag känner inte igen mig och jag kan inte stå för den äldrevård/sjukhusvård som ges i dag!

Det enda positiva som finns i vården i dag är den fantastiska personalen. De är den viktigaste resursen i vården. De arbetar under hemska förhållanden där man säger en sak men gör en annan. Det är inte bara barn som skadas av en sådan miljö. Därför görs det misstag. Men personalen intar också en strategi som till slut leder till ohälsa.

Att inte fler blivit sjuka beror på att personalen håller ihop eller stödjer varandra och tar fram alla de resurser de har inom sig för att klara tillvaron.

Jag upplever att politiker inte förstår personalens behov av en god arbetsmiljö. Det går inte att spara mer och samtidigt säga sig ha visioner för framtiden. Vi har nått vägs ände när det gäller besparingar. Vården är inte längre vård, den är bara förvaring. Man lindrar symptomen men bryr sig inte om orsaken. Så patienterna söker vård gång på gång, utan att bli bättre. Vilket slöseri!

Om vi inte tillsammans står upp för de problem som finns kan vi inte få en bättre vård än den vi har i dag. Då gäller bara de fina orden.

Spara = ta bort!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons