Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mjölkens kris är nu

Sveriges mjölkbönder står inför en akut ekonomisk kris.

Annons

 

Det sista året har priset på mjölk för till exempel Arlas mjölkleverantörer fallit med nästan 30 procent och EU:s exportstopp av mejeriprodukter till Ryssland har förvärrat situationen.

 

Grundproblemet är emellertid inte prissvängningarna, utan att produktionskostnaderna är för höga. Det beror inte på att Sveriges mjölkbönder skulle vara ineffektiva företagare, tvärtom har de tvingats till extraordinära åtgärder för att överleva. Många mjölkbönder arbetar i dag i praktiken nästan oavlönat och håller liv i verksamheten genom att skuldsätta sig. Den dåliga lönsamheten har raderat ut mjölkgårdarnas marknadsvärde, varför försäljning av verksamheten sällan är något alternativ.

 

Vad allmänheten kanske inte förstår är att mjölkbönderna är hårt konkurrensutsatta på EU:s inre marknad. Självklart kan vi vara stolta över att vi har en av de mest ambitiösa regelsystemet vad gäller djurskydd och miljö. Men fundera på vad som händer när regelsystemet driver bönderna i konkurs, då måste vi importera livsmedel från andra länder som har mindre långtgående djur- och miljöskyddregler. Detta är precis vad som pågår, eftersom Sveriges produktion av mjölk och kött minskar medan importen ökar.

 

När det gäller mjölkbönderna bör man därför överväga en modernisering av beteslagstiftningen. Dessutom bör mjölkbönderna få möjlighet till villkorad läkemedelsanvändning, likt det system som grisgårdarna har i dag. Men viktigast av allt är att se över skatterna för de berörda företagarna. Tyvärr går utvecklingen i motsatt riktning. Regeringen och Alliansen verkar vara rörande överens om att sänka böndernas återbetalning av dieselskatten, medan Sverigedemokraterna vill anpassa böndernas skatt på diesel till europeisk nivå. Regeringen har dessutom lagt förslag om nya gödsel- och vägslitageskatter, åtgärder som i sig skulle vara ytterst skadliga för företagare på landsbygden.

 

Svensk mjölkproduktion kan inte heller sägas vara något särintresse. Varje mjölkbonde som lägger ner sin verksamhet leder till att både arbetstillfällen och landsbygdsservice försvinner. Ett livskraftigt jordbruk är också en förutsättning för ett varierande kulturlandskap och mycket av vår biologiska mångfald. För oss står det självklart att det behövs kraftiga och verkningsfulla åtgärder för den svenska mjölkproduktionen. Knappast mer tandlösa utredningar och politiskt tillsatta kriskommissioner.

Krisen är mer än akut och mjölkbönderna behöver därför en landsbygdspolitik på riktigt, och den behövs nu.

 

Anders Forsberg (SD)

Bonde & Landsbygdspolitisk Talesperson

Per Andersson

Mjölkbonde Äspetorp

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons