Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ni har inte prioriterat den lokala demokratin

Daniel Nordström ondgör sig över att kommunerna anställer journalister för att föra ut sin information till medborgarna.

Annons

Det blir en positiv bild av kommunerna, som inte låter sig besväras av någon granskning. Och oppositionen ges knappast något utrymme på den kommunala hemsidan.

Men det är lokaltidningarnas nonchalans för den lokala demokratin som har grundat för den negativa utvecklingen.

Daniel Nordström är kanske för ung för att minnas hur det var förr, när kommunredaktörer gjorde dagliga rundor bland kommunernas diarier för inkommande post, pratade med tjänstemän, fick nyhetstips och passade på att ställa frågor till politiker de mötte i korridorerna.

Det var vardaglig grävande journalistik och journalisterna gjorde självklart avslöjanden, som störde och retade politiker, men hade samtidigt respekt för den representativa demokratin. Gästrikarna var välinformerade om vad som hände i deras respektive kommuner. De hade haft möjligheterna att bygga upp en bild av den lokala politiken när de gick till val.

I dag har granskningen av gästrikekommunerna krympts till ett minimum. Journalister söker information på kommunernas hemsidor och har inte samma kontakt med tjänstemän och politiker.

Det finns inte någon anledning att kritisera dagens journalister, som säkert är bättre utbildade än gårdagens. Men tidningsredaktionerna har krympts och tidningsledningarna gör andra prioriteringar jämfört med tidigare. Dagens journalister får inte chansen att skapa samma rutin för bevakning av kommunerna.

Både Arbetarbladet och Gefle Dagblad har kulturredaktörer och nöjesredaktörer. Men den lokala demokratin tillmäts inte samma värde.

Båda tidningarna har två ledarskribenter, varav en är politisk redaktör. Det märkliga med ledarredaktionerna på de båda lokaltidningarna - och flertalet lokaltidningar i landet - är att de så gott som aldrig skriver om den lokala politiken. De sitter i orubbat bo och skriver om vad som händer inom riks- och världspolitiken.

Detta i två konkurrerande lokaltidningar… För mig kvittar det var ledarskribenterna sitter om de själva inte har något lokalt intresse. Där har koncernen möjligheter att rationalisera.

Det handlar alltså om prioriteringar, och tidningsledningarna har inte prioriterat den lokala demokratin. När kommunerna inte når ut med sin information väljer de att anställa egna journalister. Jag tror inte att tidningsledningarna kommer att omprioritera – tidningarna har valt att inte delta i det demokratiska spelet på lokal nivå, de jagar sensationer – men jag hoppas att kommunerna inser att deras journalister måste få arbeta som de journalister de är, annars är demokratin starkt hotad.

Därför är det viktigt att människorna ute i gästrikekommunerna ställer krav på sina politiker och tjänstemän. Kräv att journalisterna skriver journalistiskt om idéer, motionsförslag, utredningsförslag, beslutsförslag till facknämnder och styrelser – allt som har allmänt intresse - och naturligtvis redovisar beslut. Plus uppföljningar om hur besluten fungerar i praktisk verklighet.

Själv har jag sagt upp mina dagstidningsprenumerationer, i besvikelse och protest. Tidningarna finns på biblioteket.

Erik Andersson

 

SVAR DIREKT:

 ”Det är lokaltidningarnas nonchalans för den lokala demokratin som har grundat för den negativa utvecklingen”, påstår Erik Andersson.

Det är en svepande anklagelse utan grund. Det journalistiska uppdraget har nämligen inte förändrats. Det som har förändrats är förutsättningarna.

När Erik Andersson var verksam som journalist hade tidningarna det betydligt bättre ekonomiskt. Tidningarna hade också betydligt fler anställda än i dag. På den tiden hade en tidningsjournalist mer tid och behövde helt enkelt inte slita lika hårt. Trots det var journalistiken förr inte alltid så lysande som Erik Andersson vill låta oss tro.

I dag är det journalistiska uppdraget betydligt svårare. Dels är redaktionerna mindre, dels är arbetsuppgifterna så många fler. Det går inte ens att jämföra den roll en tidningsjournalist år 2015 har med den roll en tidningsjournalist hade 1980. Det är mer eller mindre helt olika jobb.

När journalisterna har blivit färre och när tempot är högre är det inte alltid lika lätt att hinna med det grundläggande journalistiska hantverk som var en självklarhet 1980. Det journalistiska uppdraget har emellertid inte ändrats i grunden. Än i dag är det den granskande lokala journalistiken och de personliga mötena som är i fokus för oss. Trots att tempot är högt uppskruvat är det helt avgörande att det finns tid för det som är kärnan i journalistiken.

Erik Andersson tycker att lokaltidningarna nonchalerar den lokala demokratin. Det har han naturligtvis all rätt att tycka, men jag håller definitivt inte med honom. Jag skulle till och med vilja påstå att tidningarna aldrig varit viktigare för den lokala demokratin än de är nu. Om inte vi fanns skulle ingen granska makten. Om det enbart fanns skribenter som var anställda av kommunerna skulle vad som helst kunna bli sant. Om det enbart fanns oansvariga utgivare på nätet och inte de traditionella medierna som tar ansvar skulle ingen ta ansvar för den trovärdiga journalistiken. Ledaravdelningarna är dessutom enormt viktiga för en levande debatt och opinionsjournalistik.

Tidningsföretagen måste tänka och jobba på ett helt nytt sätt i dag. Med tanke på det förändrade mediesamhället är det helt enkelt en nödvändighet. Förändringen är en förutsättning för att den lokala journalistiken ska bevaras även i framtiden. Det är att ta ansvar för den lokala demokratin.

Daniel Nordström

chefredaktör och ansvarig utgivare

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons