Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På ortopedkliniken blir det långsamt allt värre

Annons

Hur är det egentligen ställt på ortopedkliniken Gävle sjukhus?

Hans Engstedt, överläkare ortopedkliniken, beskriver problem och talar om kaos (Arbetarbladet 2 augusti).

Nej, säger ledningen – bara tillfälliga störningar (Arbetarbladet 6 augusti). Man målar upp en bild av att ha kontroll och en plan för att förbättra problemen på ortopedkliniken.

Om vi nu tar vårdplatsbristen har vi levt med detta i flera år, alltså inget sommarproblem. Problemet har också framförts, tre sjukhusdirektörer och två verksamhetschefer har haft informationen men problemet har bara förvärrats. Vi har 5–20 ortopedpatienter utlokaliserade på andra vårdavdelningar dagligen på grund av brist på egna.

Till exempel kan en patient med allvarligt benbrott hamna på gynekologkliniken, barnkliniken eller egentligen var som helst där det finns en ledig sängplats. På dessa kliniker har man naturligtvis ingen erfarenhet av sådana patienter.

Forskning från Lunds Universitet visade 2007 skrämmande siffror på detta problem med patienter på ”fel” avdelning. Det visar sig att på ”fel” avdelning blir vårdtiden fyra dagar längre, det tar 14 dagar längre innan patienten kommer tillbaka till sitt ursprungsboende och betydligt högre andel komplikationer inträffar. I klartext betyder detta sämre vård för patienten och dyrare för landstinget (och skattebetalarna).

Lönnbark fick den informationen 2007 av undertecknad.

Bra eller dåligt? Kaos eller inte? Döm själva.

Vårdköerna är ett annat gissel som plågar patienterna men också personalen. Antalet sparbeting och omorganisationer har skapat en arbetsmiljö där vi inte klarar vårdgarantin, och vad värre är – vi har svårt att klara Socialstyrelsens riktlinjer för till exempel lårbenshalsbrott.

Sjukhuset har också fått kritik sedan ortopedläkarna för socialstyrelsen påtalat missförhållandena. Bättring har skett men fortfarande klarar vi inte att hålla en god kvalitet under helgerna för den här patientgruppen som är ganska stor. Även detta till ökat lidande och ökande kostnader.

Patienter som behöver till exempel en operation för höftförslitning hamnar i årslånga köer. Visst, det finns vårdgaranti (det vill säga att man har rätt att få operationen någon annanstans) men det gäller praktiskt bara för de friskare patienterna. Är man till exempel hjärtsjuk dessutom får man vackert stå kvar i kön. En operation på annat sjukhus, oftast privata, sker också till högre kostnad än om vi själva opererar. Notan för operation på annat ställe hamnar ju på vårt bord vilket naturligtvis gör att det blir ”mindre” kvar att bedriva vård för.

Siffror från det nationella höftprotesregistret visa också att det kostar samhället 62 000 kronor/år i ökade kostnader (hemhjälp, färdtjänst etc) för en patient i kö för höftprotesoperation. En operation med vårdtid kostar 75 000 kronor. Det vill säga att en väntetid på ett år för höftprotes kostar skattebetalarna 62 000 + 75 000 = 137 000 kronor. Klarar man operation inom tre månader blir det alltså endast 75 000 kronor för samma operation. Betänk dessutom patientens lidande under väntetiden.

Som patient/anhörig/skattebetalare: Bra eller dåligt? Kaos eller inte? Döm själva.

Nu skriver Lönnbark att lösningen finns bakom hörnet – skilja mellan akut och planerad vård. Just det har vi läkare försökt fått till i minst fem år utan att få gehör. Men kan Lönnbark ordna det – så bra då. Men efter fyra månader med den nya organisationen med sex divisioner är det röda siffror i vår division (-200 miljoner kronor). Inget man snyter ur näsan direkt.

De signaler som vi har fått är att sjukhuset i höst ska dra ned på produktionen för att hantera underskottet. Dessutom har ett antal medarbetare slutat på operationsavdelningen i missnöje med nuvarande organisation, vilket betyder att det sannolikt blir ytterst svårt att bemanna en expansion hos ortopedkliniken.

Jag skulle gärna vilja dela Lönnbarks bild av tillståndet på Gävle sjukhus och ortopedkliniken men tyvärr ser vi i den praktiska vardagen alltför många tecken på att det långsamt blir värre.

Kent Sundgren

överläkare

ortopedkliniken

Gävle sjukhus

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons