Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukdomen är oftast en skoningslös arbetsgivare

En dikt av en kvinna i Reumatikertidningen fångade mitt intresse. Hon beskrev där sin sjukdom som ett arbete, men utan reglerad arbetstid, semester, eller någon vikarie som kan rycka in.

Annons

Sjukdomen är oftast en hård och skoningslös arbetsgivare, och det här ”arbetet” utförs inte sällan i tysthet och utan att någon märker det. Titeln brukar vara förtidspensionär.

Det här är tydligen en stor grupp, cirka 400 000 människor – som om Göteborg enbart skulle bestå av förtidspensionärer – men till skillnad mot invånarna i Göteborg, är den här gruppen anonym, tyst och splittrad.

De välbetalda, med reglerad arbetstid, semester och eventuella fallskärmsavtal, mår illa av att dessa förtidspensionärer existerar; därför att de inte finns på arbetsmarknaden och därför enbart ses som en samhällskostnad.

För ett tag sedan tillverkade en person en mobiltelefon på tre timmar. Sedan kom roboten och tillverkningstiden gick ner från tre timmar till 40 minuter och nu är den nere på tolv minuter (eller var det tolv sekunder?).

Är det så märkligt att människor slås ut då och på tvivelaktiga grunder blir förtidspensionerade?

Författaren Heinrich Böll har beskrivit nutidsmänniskan i en bok som kom ut 1958 (Doktor Murkes samlade tystnad) och som måste vara idealet för alla slipsprydda som visar sig i tv-rutan och som uttalar sitt förakt för förtidspensionerade – uttalanden som görs mellan reklamen för hund- och kattmat. Är det här möjligen deras drömmänniska? I så fall är det lättförståeligt att fysiskt och psykiskt sjuka förtidspensionärer är tysta och skäms över sin situation: ”Wunsiedels närmaste man var en herre vid namn Broschek, som hade förvärvat en viss ryktbarhet genom att som studerande försörja sju barn och en lam hustru med natt- arbete, samtidigt som han framgångsrikt skött fyra agenturer och på mindre än två år med utmärkelse avlagt två akademiska examina.

Wunsiedels kvinnliga sekreterare hade försörjt en lam man och fyra barn med hemstickning och då hade hon ändå hunnit med att doktorera i psykologi och hembygdskunskap, föda upp schäfervalpar och göra sig känd som barsångerska under namnet ”Vamp 7”.

Det viktiga måste väl vara att först och främst ungdomar och de som vill ha arbete får jobb, och inte att de som kvinnan jag nämnde i början – som redan har ett dygnetrunt-”jobb” – ska jagas med blåslampa av människor som förmodligen aldrig sett en medicinburk!

Men det går bra att ge sig på försvarslösa människor, som fackföreningen för länge sedan lämnat åt sitt öde. Facket vill bara ha friska arbetare som betalar sin medlemsavgift och är snälla. Då det gäller den målsättningen, är arbetsgivarna och facket rörande eniga!

(förtidspensionär)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons