Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska han lämnas till undergång?

Jag ringde häromdagen till socialtjänstens vuxenteam för att söka hjälp för min gravt alkoholiserade pojkvän som är i ett mycket dåligt skick.

Annons

Till oss anlände två herrar. Den ene, en vilt främmande människa kallade mig för möjliggörare och frågade varför jag hade honom (alltså min pojkvän hos mig).

Vårat förhållande har varat i nio ganska stormiga år och båda är vi tilltufsade av livet.

Åtminstone jag vet det mesta om ensamhet och ångest och har sett hin håle i vitögat. Och han har i sin tur levt i alkoholismens helvete. Och i denna grymma värld är det väl så att vi är varandras trygghet.

Jag vet att många får hjälp av tolvstegsprogrammet, men den typen av behandling passar inte min vän.

En del har möjligheten att ta till sig den hjälpen, men långt ifrån alla. Och vad händer med dessa individer? Det verkar som om de lämnas till undergång.

Jag har frågat om det finns möjlighet för min pojkvän att få komma på behandlingshem men fick svaret att det kanske fanns en möjlighet om han själv begärde det.

Hans lever var slut i januari förra året men blev bättre efter en avgiftning.

Jag vet inte hur länge till jag får ha honom kvar i livet, kanske en vecka eller ett år. Vem vet? Vad planerar politikerna?

Finns det annan hjälp än att bara få åka på avgiftningar när det krisar till sig riktigt ordentligt?

Var finns empatin för alla dessa som lever i utanförskapet, som sover övergivna i lövhögar och undrar över vart Gud har tagit vägen?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons