Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför ska löntagarna hålla igen när högsta ledningen inte gör det?

/


Det stundar avtalsförhandlingstider och företagsledare av skilda digniteter träder fram och kräver att löntagarnas organisationer ska ta sitt förnuft till fånga, tänka på företagens och Sveriges väl och visa återhållsamhet i sina krav.

Annons

2–3 procents lönehöjningar håller inte när inflationen är noll eller rent av negativ. Rätt tänkt kanske, men samtidigt unnar sig de främsta ledarna lönehöjningar med 10–20 procent för att hamna i inkomster som motsvarar 40–50 gånger en genomsnittlig löntagarlön.

En löntagare måstae alltså arbeta ett helt yrkesliv för att tjäna in vad chefen tjänar på ett år. Ledarna borde tänka på och rätta sig efter den gamla visdomen att ”barnen gör inte som pappa säger utan som pappa gör”. Varför ska löntagarna vara förnuftiga och återhållsamma när den högsta ledningen inte är det?

De högavlönade själva menar att de för det första är värda sina jätteinkomster eftersom de arbetar hårt att de flesta löntagare också jobbar stenhårt tycks de inte inse. De höga lönerna är också nödvändiga för att cheferna ska göra sitt allra bästa på jobbet, säger de. Jag vågar påstå att den som inte kan göra sitt allra bästa om han/hon tjänar trefyra gånger arbetarlönen, den kommer aldrig att kunna göra sitt bästa enbart genom sitt ohemula lönekrav visar han att han inte är duglig till sin höga post. Detta är något som vi alla vet, men oftast har skrämts att förtiga genom de stränga och högtidliga allvarsminerna hos storpojkarna/kvinnorna själva. Redan Platon sa att ledande befattning ska vi inte ge till dem som mest efterstraktar dem utan till de duglig medborgare som inte strävar efter dem. Så borde vi agera också i dag.

De många små aktieägarna borde slå sig ihop och välja rätt personer till bolagsstyrelserna.

De högavlönade företagarna och styrelsemedlemmarna hävdar också att företagsledarna måste betalas orimligt högt för svenska förhållanden eftersom de bör jämföras med vad motsvarande ledare tjänar utomlands. Varför då? För konkurrensen skull, menar man, men hur stor är egentligen den internationella efterfrågan på svenska direktörer? Närmast obefintlig påstår jag. Några får storfräsare, med P G Gyllenhammar i spetsen, har vi hör talas om, men annars; nada. Efterfrågan på lärare i svenska är säker betydligt mycket större än efterfrågan på svenska direktörer. Svenska skolor finns runt om i världen och även många utländska universitet och högskolor har regelbunden utbildning i svenska.

Sveriges konkurrenskraft och välfärd grundas bäst i att vi har en någorlunda gemensam syn på vad som är rättvis fördelning av samhällets resurser inte i att de stora grupperna ensamma tar det ansvar som ledarna struntar i för egen del.

Själv är jag pensionär och vill gärna se högre pensioner och rättvisa skatter, men är ändå glad åt att jag inte längre behöver vara med och slita ihop höjdarnas ohemula inkomster.

Per Falk

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons