Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vart tog visionen vägen?

Annons

Läser i tidningen att Gävle kommun funderar på att dra ner på resursskolorna. Jag som mamma till en kille med adhd, och som lärare, kan inte förstå hur man kan resonera så. Min kille har haft det jobbigt i skolan ända sedan sex års ålder. Hans vanliga skola har ända sedan sexårs försökt anpassa skolan efter honom, han har gått i liten grupp och så vidare. Förra läsåret brakade allt samman och han klarade inte av att gå till skolan. Han har alltså inte gått till skolan sen november 2007.

Det här läsåret är det meningen att han ska börja på en av skolorna som eventuellt är berörda av neddragningen.

Att han och många andra med honom behöver något annat än vad den vanliga skolan kan ge är helt klart. Jag förstår inte hur man kan tänka att man ska spara pengar på barn som redan har det väldigt jobbigt.

Resursskolorna behövs. Hamnar ett barn på en resursskola har det gått långt och det är kanske en sista utväg, ett hopp till att barnet ska få känna att den faktiskt också kan som sina ”vanliga” klasskamrater. Och hur ska den vanliga skolan kunna hjälpa dessa barn när det hela tiden försvinner personal på grund av besparingar?

Vart tog visionen vägen om hela barnet, hela dagen, alla dagar?

En förtvivlad och orolig mamma

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons