Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

All kamp är ideologisk

/


Jag skulle vilja samtala lite kring ideologier.

Annons

Vad det är för något, hur vi förhåller oss till den och hur den konstant vakar över oss och varför samtliga strider är ideologiska, oavsett om de är politiska eller inte.

En ideologi är en samling av syn på människan, vår potential, vilka faktorer som dominerar mer eller mindre över oss, vilka problemställningar vi gör och framför allt varför vi gör det. En ideologi är lika mycket historia, nutid som framtid. Det är det rättesnöre efter vilket individerna förhåller sig för att nå ett önskat resultat.

Den antirasistiska rörelsen har startat som en motreaktion på de högerpopulistiska och rasistiska ideologiernas framväxt i vardagen. Motreaktionerna har varit impulsiva, oorganiserade. Både byråkratiskt, juridiskt, medialt och filosofiskt så har motkrafterna försökts enats omkring en gemensam strävan, en ideologi, en tanke om en bättre värld utan rasism, segregation, sexism, utanförskap och klassklyftor.

Antirasismen som ideologi är oberoende av vänster och höger i den politiska dimensionen utan det är en fråga som rör hela det politiska och sociala spektrumet. Det är humanitära värden som konfronteras av värdekonservativa och rationalistiska värderingar som har en diametral väsensskild syn på både främst människan, men även på samhället, staten, nationen och medborgarna.

Jag efterlyser nu en ideologisk väckelse hos alla människor som känner frustration, besvikelse och förvirring över hur den individualiserade världen skapat grogrund för fascistisk, rasistisk politik och värderingar. De människor som vänder ilskan ifrån Sverige och lägger skulden utanför oss själva är i regel de som lider mest, de är duperade av sin egen frustration och i jakten på berättigande hejar de på varandras fördomar och riktar sina sparkar nedåt.

Den antirasistiska ideologin måste sparka uppåt och verka för att vara en förenande kraft där människor känner sig inkluderade, även fast de varit mörkermännens lakejer tidigare, så måste den antirasistiska ideologin vara humanitär på det viset att vi alltid välkomnar den som vill omvärdera sin hållning och lyssna till humanitära argument. Vi som antirasister, som arbetar och kämpar för en solidarisk och rättvis värld måste även våga kritisera oss själva, vara självkritiska och inte blinda för verklighetens förändringar.

Exempelvis är det inte inhumant att ifrågasätta invandringspolitiken om det görs det på humanitära grunder (exempelvis; ifrågasätter om alla verkligen får bra mottaganden och integration). Görs det däremot på rasistiska grunder så spelar invandringsfrågan ingen roll som problem överhuvudtaget eftersom det bara finns en enda lösning. Ut med alla olikheter.

Vi som antirasister måste vara föregångare och förebilder. Genom att vi visar tillsammans hur vi vill att vår värld ska se ut, så kan vi vi visa vägen och tända det hopp många saknar när vi inte längre känner samhörighet och vågar lita på varandra. Den antirasistiska rörelsen måste vara mer än summan av individerna. Vi ska vara den kollektiva kraften som förenar oss. Vi har fått nog av att samhället försöker peka finger och därför måste vi visa hur vi kan göra i stället. Den dagen vi slutar vara inkluderande så har vi tappat vägen i vår ideologiska strävan. Vi får aldrig glömma vilka vi är och att vi alla är människor. Det finns godhet hos alla människor och det är vår uppgift att hjälp de som tappat den att hitta vägen tillbaka. Desto mer vi bryr oss om varandra, desto bättre kommer vi alla att kunna må.

Lidas Elman

Svenskar-Människor-Världen

 

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons