Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är de födda till att dödas?

/


I dagarna visar sig årets rävvalpar utanför lyorna.

Annons

Nyfikna och lekfulla och ska de upptäcka den värld de har fötts till. Men det är en farlig värld. De är lovligt byte för människor med jakt som nöje. De får skjutas så fort de sticker nosen ur lyans öppning. Det beslutades av förre jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) efter enträgna propåer från Jägarförbundet, som ville avskaffa det förbud mot sådan jakt som Naturvårdsverket infört år 2001.

I yttrande till regeringen skrev Jägareförbundet och föreslog ”återinförande av skyddsjakt på årsunge av rödräv med hänsyn till viltvården.”

I ett meddelande från Regeringskansliet formulerades senare:

’”Regeringen skapar ökat utrymme för jakt och viltvård. Regeringen har beslutat att ändra jakttiderna för ett antal arter till följd av förändringar i viltstammarna.” I en förklaringstext skriver Regeringskansliet:

”Till skydd för småviltet återinförs en bestämmelse om att årsunge av rödräv får jagas hela jaktåret. En kontinuerlig och konsekvent predatorkontroll ger en lokal positiv effekt på tillgången på övrigt småvilt. Förändringarna träder i kraft den 1 juli 2009.”

Beställt av jägarintresset, levererat av en intresserad jägare!

Om någon undrar vem som avgör när rävvalp kan skjutas med ”hänsyn till viltvården”, så är det den enskilde jägaren utanför rävgrytet. Med andra ord, fri och godtycklig jakt!

Att det fungerar så här blev jag brutalt medveten om sommaren 2012 då ett rävpar fick valpar i en lya knappt ett hundratal meter från vår tomtgräns.

Valparna och föräldradjuren hade vår äng som tummelplats för sina familjebestyr och lekar under sommarmånaderna. Som naturintresserad blev det många fantastiska sommarminnen. Jag kände dock en viss oro för rävarnas hälsa, då även en skabbangripen räv visade sig helt oblygt i samma område.

Sista dagarna i augusti ekade det första skottet och kom från riktning mot rävlyan. Det återupprepades i stort sett varje kväll under ungefär en veckas tid.

Valparna försvann, en efter en. Jag såg heller inte längre till föräldradjuren.

När skotten tystnat fanns bara skabbräven kvar.

När jag nu hoppas att åter få se rävvalpar på vår äng är det med blandade känslor.

Kommer samma brutala jakt på rävvalpar att åter genomföras ”med hänsyn till viltvården”?

Yvonne Stridsberg

Naturvän Bro, Storvik

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons