Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är skolbudgeten i balans så är allt i sin ordning?

Annons

 Det finns påtalade och ofta begripliga problem inom den svenska skolan. Många av dessa problem går att åtgärda om kommunerna koncentrerar sig på uppdraget och skollagens praktiska konsekvenser. Kommunerna tar inte detta ansvar utan man har i sin tur delegerat ansvaret till rektorerna som i sitt ”ämbete” har fått total makt att styra och ställa över hela verksamheten. Det enda som kommunerna avkräver av en rektor är en budgeten i balans.

Uppdraget pedagogiskledare är en gråzon som de inte lägger sig i. En rektor kan utifrån budgeten slå ihop elevgrupper som gör att lärarens och elevernas studiesituation påverkas negativt. En kommun kan inte ingripa. En rektor kan också utifrån samma måttstock sänka en lärares tjänstgöringsgrad och därmed lönen och kommunen kan inte ingripa, inte heller facket.

Nu slår man sig för bröstet och säger att förstelärare-reformen gör att duktiga lärare premieras med högre lön. Den enda som kan tillsätta och besluta om vem som ska bli förstelärare är rektor! Det finns kriterier sägs det, men vad som menas med duktig är inte vetenskapligt utrett det är en mycket subjektiv bedömning. Det har inte med huruvida eleverna når målen eller trivs med läraren att göra utan mer med hur rektor trivs med läraren!

Det finns inte en utnämnd förstelärare som har framfört nog så konstruktiv kritik till en rektor som har fått jobbet! Det vill säga en rektor kan enkelt omge sig med lakejer och ja sägare. Detta för inte verksamheten framåt och det är dessutom demoraliserande för det samarbete som tidigare fanns inom den svenska statliga skolan där alla lärare drog åt samma håll. Vi har inom olika områden haft så kallade visselblåsare (Lex Sarah) men det finns inte någon lärare som törs framföra idéer oavsett hur bra och utvecklande dessa är!

Det påverkar lönen och möjligheterna till en högre tjänst. Framförs dessa idéer till en föräldragrupp kan det leda till avsked eller att man avstängs från att undervisa för bristande lojalitet mot sin arbetsgivare. Ni som läser detta kanske tänker ”visst har vi yttrande- och tryckfrihet i Sverige?” och det är alldeles sant men det gäller inte lärarkåren. Inga politiker vänder sig heller till lärarkåren och frågar efter problemlösningar och vilken lärare törs göra en anmälan till Skolinspektionen om något som rör undervisningen på den egna skolan?

Jo, den lärare som inte bryr sig om sin löneutveckling eller eftersträvar titeln förstelärare. En lärare som verkligen bara har undervisningen och elevernas bästa för ögonen. En sådan lärare tar risken att friställas.

Denna maktförskjutning inom den svenska skolan är demoraliserande och förödande. Vi får en skola som ofta styrs av maktfullkomliga rektorer som dessutom varje vecka träffar kommunen vars enda intresse är konkreta ting som lokaler, hyra, budget, antimobbningsplaner och så vidare, men det finns inget intresse av utveckling av verksamheten.

Är budgeten i balans så är allt i sin ordning.

Det står klart och tydligt i skollagen 10§ att i all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt Det står också i 3§ att utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Det står ingenstans att läsa efter dessa och andra tydliga paragrafer om kommunen eller rektorn anser sig ha råd!

Visselblåsande lärarpensionär

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons