Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsskadade behöver också få upprättelse

Annons

Det är alldeles utmärkt att de vanvårdade fosterhemsbarnen får upprättelse av samhället. Och på tiden. Andra som behöver upprättelse är de arbetsskadade, till exempel de kränkta särbehandlade och mobbade. Arbetsmiljö- lagen har försämrats väsentligt, arbetsmiljötillsynen likaså. Södra Norrland är sämst i landet på att godkänna arbetsskador for kränkande särbehandling i arbetslivet, mobbning.

Inom kyrkan och i barnomsorgsyrkena sker de flesta kränkningarna av arbetskamrater enligt Arbetsmiljöverket. Det talas mest om hur skolbarn mobbar varandra, några får nu till viss del upprättelse genom samhällets ansvar. Men när vuxna beter sig illa mot varandra i arbetslivet är det mycket få som får sin arbetsskada godkänd.

En medarbetare, som vi kan kalla A, gör sitt allra bästa i barnomsorgen för barnens trygghet och för föräldrarna. En annan medarbetare, B, deltar aldrig i arbetet över huvud taget, smiter undan eller finns inte i huset. A har alltså ensam ansvaret för en (stor) barngrupp, verksamheten, telefon, matsituationer, föräldrarna, kompisarna, allt. Får magbesvär typ IBS. Till slut går A in i väggen. Senare cancer.

Facket förhåller sig passivt, arbetsgivaren lyssnar över huvud taget inte på flera vädjanden om hjälp i den usla arbetsmiljön.

Det sista arbetsgivaren gör är att ignorera att skicka arbetsgivarintyg till A som tvingats sluta en mångårig fast anställning, blir utköpt eftersom A inte gått med på att sluta självmant, känner sig inte ha gjort något fel. Ingen inkomst i tre månader, ytterligare kränkningar, förnedring, förhandling med hyresvärden om hyran och alla andra som ska ha betalt månatligt.

B ”jobbar” kvar och mår hur bra som helst. Alla vet men kollegorna är så uppfyllda av och så rädda om sitt eget så de tar inte sitt ansvar och arbetsmiljön har inte blivit bättre när A slutat. Tvärtom har utmärkta arbetslag därigenom splittrats, ingen vill jobba där.

För A gick äktenskapet sönder, påtvingad ensamhet och isolering, stor fattigdom, det vill säga förlorad arbetsförtjänst. Utmattningssyndrom, långtidssjukskrivning, av Försäkringskassan påtvingad sjukersättning. A har aldrig fått arbete igen, bara gått någon kurs på eget initiativ. Arbetstränat inom ett helt annat område och gjort ett fullgott utmärkt arbete gratis i 13 månader utan att anställas.

Det får absolut inte vara så här. Det tillhör de mänskliga rättigheterna att få arbeta och försörja sig och att få vara ifred. Ändå är det på det här viset många gånger. Det är på tiden att arbetsskadade och deras skador på grund av arbetet, oavsett orsaken till skadan, också blir sedda och får upprättelse.

Arbetsmiljölagen måste genast granskas och återställas, arbetsmiljötillsynen måste genast förbättras.

Lena

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons