Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets semesterminne

Annons

Så fick jag då till slut min uppsägning som vårdbiträde inom Sandviken kommuns äldreomsorg. Jag fick hämta ut den på posten, eftersom jag fortfarande har min semester. Nu fick jag reda på att min sista arbetsdag är 24 september.

Uppsägningsamtalen (via mobil) började redan på min andra semesterdag. Arbetsgivaren frågade om jag kunde komma på informationsmöte dagen efter. Jag svarade: ”Det går inte för jag åker på en längre semesterresa i morgon”. Jag blev då tilfrågad hur dags jag skulle åka.

Nästa mobilsamtal fick jag på en hamnrestaurang i Höganäs, där jag för andra gången upplystes om att jag har blivit uppsagd. Jag fick även erbjudande att avbryta min semester, vilket jag tackade nej till. Jag hade inte lust att avbryta mitt livs sista semester.

Eventuella återbetalningskrav på semesterlönen hinner jag betala av på min uppsägningstid, som jag trodde var sex månader lång vid min ålder +55 och 1 244 lasdagar.

Tredje samtalet tog jag emot på mobilsvar på färjan till Tyskland. Då fick jag reda på att jag bara hade två månaders uppsägning och sista arbetsdag skulle bli 22 augusti för alla uppsagda.

Trots dessa besked fortsatte jag min semesterresa, även om jag hade lite svårt att tycka om den stora tyska glassen, som jag åt just vid detta tillfälle.

Det blev inte något besök på Komisches Oper i Berlin. Jag får nöja mig med Arbetarteater i Sandvikens kommun.

Men det är ingen risk att jag blir sysslolös i fortsättningen, för jag har hammaren och spik till hands.

Under mina sista arbetsdagar inom äldreomsorgen kan jag skrämma mina unga arbetskamrater med att jag säkert kommer tillbaka, men då som vårdtagare.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons