Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bamsekärlek som slutar med avlivning

/

Annons

Björnmamman Idun och hennes små nallebjörnar filmas live dygnet runt.

Kameraövervakandet är inte något som de direkt tar någon skada av.

Inblicken i deras liv är helt makalös. Man kan sitta länge och titta på hur hon rör sig och tar hand om sina små. Med varsam tass och nos samlar hon halm, så barnen ska få det mysigt och varmt. Jag slås av hur vårdande Idun är. Som människa skulle hon jobba på BB och definitivt göra succé inom äldrevården.

Dygnet runt i tre månader gosar Idun runt med sina små. Anknytningen är beundransvärd. De skapar oerhört starka band till varandra, något som i normalfallet pågår till nallarna blir 1,5 år. Hoten är många i det vilda, i fångenskap är det ett faktum. För när björnbarnen inte längre är söta nallar så avlivas de. Inte för att det är sjuka, utan för att de slutat vara gulliga barn.

Så insemineras Idun igen, går i idé igen, filmas igen, föder ungar igen, som dödas igen och igen och igen. Och det bara för att människor och deras barn ska lära sig om hur djur i bur gör. Bebisboom på djurpark = dödsdömda djurungar.

Att gå emellan en björnhona och hennes ungar ute i det vilda, kan inte vara högst upp på någons önskelistan. Men när så sker, för det sker ibland är utgången att mamman och hennes nallar dödas av jägare, eftersom hon anses aggressiv. Det är ett dyrt pris hon betalar.

Och om du ser filmen med Idun, hoppas jag du förstår att hon knappast är en arg typ, utan hon värnar bara om sina små. Som vilken morsa som helst.

Naturen är måhända grym, men den är inte beräknande.

Lilian Bäckman, medlem i Djurens Rätt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons