Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då blev jag så tacksam över Högbo

Annons

I söndags var jag i Högbo. Kom dit på förmiddagen, där var mycket folk, nästan fullt på parkeringen. Solen lyste på allt det nya, vita vi fick här om dagen. Det smutsiga gömdes.

Fylld av glädje började jag vandringen runt sjön. Många var med på vägen. Några gick motsols. Nästan alla såg glada ut. Några hade sina vackra och ljuvliga hundar med sig.

Där man såg skidspåret var det tätt mellan åkarna. Men inte för tätt. Det fanns gott om plats för alla.

Vi hade valt naturen och rörelsen den här dagen. Vi längtade ut i solskenet. Vi ville röra på oss, våra trötta vinterkroppar. Nå, åtminstone min.

Förutom naturen var det tystnaden som var det stora. Lågmälda samtal mellan människor. Knarret från skor. Någon fågel. Skidåkarna rörde sig tyst och smidigt. Små barn också, som fick prova på.

Ingen tjutande, illaluktande snöskoter så långt öga och öra når. Inga vrålande högtalare.

Ingen musik som någon annan valt. Naturen själv fick tala med oss. Vi behövde det.

Vi hade längtat efter det. Sol, granaroch frisk luft.

Då blev jag så tacksam över Högbo. Att man lyckats bevara det ursprungliga i så hög grad.

Att vi får promenera i det vackra området utan att det kostar oss ett öre.

Sedan orkar man ett tag igen med både trafikbuller och otillåtna skoter- åkare.

Fast knappt med de sistnämnda.

Gunvor Gunnarsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons