Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att bygga en ark igen?

/

Annons

Kanske är det dags nu, efter alla katastrofer som sker över världen. Vi har översvämningar, stormar, jordbävningar, tsunami och jordskred. Som om det inte räckte med det, så har vi åter begåvats med en borgerlig regering. Det sägs att en olycka sällan kommer ensam, och det stämmer verkligen.

Eller som Svante Thuresson sjöng: Det är dags att bygga Noaks ark. Plats för bygget finns redan, erfarenhet av att bygga finns också. För inte så länge sedan byggdes Briggen Gerda, med lyckat resultat. Så att bygga en båt med master en eller två borde gå. För det måste gå att göras så ekonomiskt och ekologiskt som möjligt. Det ska inte vara några bullrande motorer, utan man ska bara använda vindarna. Hoppas att de vänder och blåser åt rätt håll. Men det svåraste blir nog att finna dem som ska följa med ut på vågen. Som det begav sig, var det två av samma art som fick följa med.

Av våra vanligaste husdjur är det inga problem, men sedan blir det värre. Konungen i skogen, ja honom hittar vi säkert, om han nu undgick kulorna i höstas. Även Bambis släkting kan vi säkert hitta. Men sedan blir det svårare. Där kommer åter den styggelsen in. Han som vill att vi ska skjuta mer av allt. Funderar en stund. Oj, undrar vilka som står näst på tur att bli avskjutna. Månne är det vi andra olönsammas tur då? Vi som inte kan bidra med något till samhället, utan som bara betraktas som parasiter som äter på samhällskroppen. Undrar om det blir dags snart att ducka när man går ut. Jag ställer in mig i ledet för att söka jobbet som en av byggarna till Arken.

Varför har det blivit så här? Det verkar som den erfarenhet man har inget alls är värd. Fast man jobbat sedan man var 15 år, Jag ryser av tanken på hur mitt liv håller på att summeras. Inte var det väl det här man drömde om som ung och osårbar.

Från vår djurpark kommer nog de sista djuren, de som tillbringar sina dagar i buren. Vilken spännande resa detta ska bli. Men jag kommer nog att längta hem. Inte till den situation som jag har i dag, men till mina nära och kära. Ja, livet och Arken gungar vidare på havet. Så kommer tankarna igen. Vad händer nu?

Det började som en skakning på nedre däck.

Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.

Vi förstod aldrig riktigt orsaken till att Arken sprungit läck. Man hade sagt till oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp.

Precis som livet tänker jag. Men man är nu inne på den sista resan, på väg mot slutdestinationen. Men att det skulle bli så här...

Er vän Trubaduren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons