Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nya förvaltningsplanen ska minska problemet med skarven

Annons

Svar till ”Birgittha Bjerkén”, 4 augusti.

I din insändare ställer du frågan vad Länsstyrelsen gör åt de problem skarven orsakar och varför skyddsjakt inte tillåts hela året.

Enligt EU:s Fågeldirektiv har medlemsländerna ingen allmän jakttid på skarv. Länsstyrelsen har då i stället, av hänsyn till allmänhetens oro för skarvens påverkan på skärgården, friluftslivet och fisket, beslutat om att tillåta skyddsjakt i Gävleborgs län.

Även om det handlar om skyddsjakt så ska den alltid bedrivas med största möjliga hänsyn till berörd art.

Det innebär bland annat att jakten av etiska skäl inte får bedrivas under skarvens häckningsperiod. Även om det är uppehåll i skyddsjakten från 1 maj till och med 20 augusti så har vi i Gävleborg en väl tilltagen jakttid jämfört med andra län.

Dessutom har fiskare med yrkesfiskarlicens och fiskare med medföljande jägare möjlighet att bedriva skyddsjakt på skarv under hela året inom 300 meter från fasta redskap för yrkesfiske.

Förra året fick Länsstyrelsen rapporter om att 857 skarvar hade fällts. Merparten av dessa sköts under våren och var könsmogna vuxna individer, vilket gör att jakten har en större inverkan på tillväxten än om man skjutit ungfåglar som själva har en ganska hög dödlighet.

Om man betänker att vi hade uppskattningsvis cirka 2 000 häckande par i vårt län så måste jakten anses som omfattande. Den bör rimligen ha minskat skarvpopulationens tillväxt en hel del. Samtidigt är det svårt att veta hur stor effekt skyddsjakt har på antalet skarvar i det långa loppet. Det är många faktorer som styr en populations storlek. Exempelvis är de skarvkolonier som finns i vårt län är inte avskärmade från andra kolonier och de fåglar som fälls kan ge plats åt andra skarvar som tar tillfället att eventuellt utnyttja den lediga plats som erbjuds.

Samtliga skarvar i Nordvästeuropa av den ras som häckar i Östersjön bedöms tillhöra samma bestånd.

wOavsett detta så ger skyddsjakten möjlighet att orsaka en störning på nyetableringar av skarvkolonier vars närvaro kan stå i direkt konflikt med till exempel fiskeintressen eller med det rörliga friluftsintresset och det är delvis därför det är tillåtet att jaga på våren. Förmodligen är det på detta sätt som skyddsjakten är som mest användbar.

När det gäller Båkharen är jakt inte tillåtet eftersom risken för oönskad spridning befaras öka då. Det finns även etiska aspekter med jakt på etablerade kolonier, eftersom fåglarna bildar en koloni med syftet att häcka. Populationsutvecklingen på Båkharen har varit mycket snabb. Enligt tillförlitliga källor så hade populationen sin topp 2008 för att 2009 ha minskat kraftigt, vilket inte är en ovanlig utveckling för en skarvkoloni. Antalet skarvar i dessa kolonier regleras självklart av tillgången på föda men också till stor del av mängden tillgängliga häckningsplatser. Skarven minskar dessa själv när deras spillning tar död på befintliga träd och övrig vegetation. Troligt är att Båkharens skarvkoloni fortsättningsvis kommer att minska, för att sedan om några år vara kraftigt reducerad, men att säga säkert hur denna utveckling kommer att fortsätta, det kan nog ingen.

En ny förvaltningsplan från Naturvårdsverket är på gång just nu och ska bli klar under hösten. Tanken är att den i framtiden ska kunna ge länsstyrelserna vägledning i våra beslut om skarven. Länsstyrelsen har förståelse för de problem som finns relaterat till skarven och en lämplig förvaltning av skarven är något som många efterfrågar. Förhoppningsvis kan en ny förvaltningsplan minska de problem som finns, samtidigt som acceptansen ökar för arten.

För övriga frågor och information om skyddsjakt efter skarv, kontakta gärna Länsstyrelsens jakthandläggare.

Carl-Johan Lindström

biolog vid Länsstyrelsen Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons