Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är människans fel – inte djuren

Annons

”Vargar är farliga, rådjur åter upp lökarna, kaniner förstör rabatter och gräsmatta, vildsvin skräms och förstör, lodjur tar tamkatter, fåglar, möss och råttor sprider sjukdomar, grävlingar bökar sönder gräset, ormar är hemska, björn är farlig, fästingar är hemska… ” ”Vi vill inte ha dessa djur i vår närhet” kan man höra och läsa i olika media. Har någon reflekterat över varför många av dessa djur kommer allt närmare tätbebyggelse? Inte många gissar jag.

Vi vill ha nära till köpcenter, infrastrukturen byggs ut så vi enklare och snabbare kan förflytta oss, nya bostadsområden byggs med medföljande nya vägar och förbindelser. Skogen exploateras för virke-, massa- och pappersindustri. Vi inkräktar hela tiden på djurens revir och jaktområden. De försöker hitta nya marker och revir att kunna överleva och många hamnar närmare tätbebyggelsen av olika anledningar.

Det är inte djurens fel, det är människan själv som ställer till dessa bekymmer. Det är skrämmande att läsa och höra om hur djur borde utrotas hit och dit, när det är människan själv som tvingar in djuren mot tät-bebyggelsen. Och, ja, jag bor i skogen och vill rådjuren äta mina tulpanlökar så får de göra det. Grävlingar har pajat gräsmattan. Tråkigt, men inte vill jag döda dem för det. Grannens katt bajsar i våra rabatter. Men det bryr jag mig inte om!

Börja fundera

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons