Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Diskutera verkligheten – inte propaganda

Svar till Mirdza Actins, 13 mars

Annons

Varje kvartal kontrollerar Jordbruksverkets veterinärer alla Svensk Minks gårdar. Statistiken sammanställs vid Statens veterinärmedicinska anstalt. Tiotusentals djur inspekteras varje kvartal, och inte en enda gång sedan kontrollen startade första kvartalet 2011 har andelen skadade eller sjuka djur som inte får vård ens överstigit en promille (0,001). Länsstyrelsens statistik från djurskyddskontroller uppvisar samma siffror och bekräftar bilden. Det saknas alltså verkligen ingen neutral och oberoende dokumentation av skadesituationen på svenska gårdar.

Ändå är det utifrån klandrade och fällda spelfilmer från andra länder som Mirdza Actins (och andra som på Djurens rätts sida uppmanas att skriva näringskritiska insändare) önskar diskutera svensk minknäring. Det är beklagligt.

Filmen man hänvisar till handlade till stor del om rävuppfödning, som inte förekommit i Sverige på 2000-talet. Den fälldes tungt i den norska granskningsnämnden för grov partiskhet, bristande pressetik och klandervärda metoder, med starkare kritiska omdömen än man normalt ser i sådana sammanhang. Den utreds för tillfället i Norges pressetiska nämnd.

Danmarks radio, som var medfinansiär, valde trots detta att inte sända filmen på grund av bristande journalistisk etik. SVT sände filmen en gång, men valde därefter helt rimligt att låta de två planlagda repriserna utgå.

Nej, om vi ska diskutera svensk minknäring, låt oss då åtminstone föra diskussionen utifrån situationen i Sverige och oberoende statistik. Att det inom minknäringen, precis som inom allt arbete med levande individer, förekommer sjukdomar och skador, det har vi alltid varit tydliga med inom Svensk Mink. Det är ofrånkomligt hos både människor, grisar, kor och minkar det viktiga är att snabb och adekvat vård sätts in då det behövs.

Att djurrättsrörelsen under de mellan 500 och 600 dokumenterade inbrott som gjorts i sjukavdelningar på nordiska gårdar de senaste åren inte skulle ha stött på sjuka djur är orimligt att anta. Ibland även exempel på djur som borde varit avlivade, och i vissa sorgliga fall någon gård där lantbrukaren tappat greppet en djup tragedi för den enskilde, men en jackpott för djurrättsrörelsen, som bygger hela sin argumentation utifrån sådant material. Näringens eget kontrollprogram Minkhälsan, där de allra flesta svenska gårdar ingår, har som ett av sina viktigaste syften att fånga upp sådana tragedier innan de inträffar för både djurs och lantbrukares skull.

Att djurrättslobbyn regelmässigt använder sådana bilder från 2010 för att antyda att det skulle finnas någon sorts systemfel inom svenskt lantbruk är djupt oärligt och motsägs som sagt av flera oberoende kontrollmyndigheters statistik.

Men det ligger helt i linje med oviljan att diskutera alla de förbättringar som skett i näringen på senare år. Med boendemiljö i fyra plan, hyllor, leksaker och berikningar som fått till följd att stereotypier hos ungdjur försvunnit, att andelen lugna, harmoniska och nyfikna djur enligt etologmätningar är över 98 procent, att antalet godkända kontrollpunkter hos länsstyrelsen varit 9598 procent de senaste åren och andelen sjuka djur under en promille. Djurrättslobbyns referenser, däremot, hämtas från 2010, 2003 och till och med 1999.

Låt oss gärna ta diskussionen om svenskt lantbruk, men låt oss vara så ärliga mot varandra att vi låter myndigheters och kontrollorgans neutrala och färska statistik ligga till grund för en sådan diskussion, inte enstaka fall och utdaterade siffror, inte partsinlagor och propaganda.

Johan Dalén

vd för svensk minknäring

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons