Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Döm ingen innan du vet vad de gått igenom

Jag är en öppen människa som står för vad jag gör och säger. Men mina nära och kära som stått runtom mig innan mitt liv rasade totalt skäms över mig och har valt att vända mig och min familj ryggen.

Annons

De dömer mig utan att ta reda på hur det hela ligger till? Det är i min kris jag hade behövt dessa människor som mest. Allt detta på grund av att jag var dum och litade på en vän jag träffat via nätet. Jag trodde henne och blev en av hennes stammisar. Eftersom jag ville stanna hemma in i det sista med mina små barn handlade jag allt så billigt jag kunde. Mitt livs största misstag. Man ska inte lita på någon i dagens samhälle. Men hon fanns där för mig även då jag var gravid med min minsting, stöttade och lyssnade. Det var inte bara köp vi hade. Jag handlade kläder, smycken med mera för 30 055 kronor under tio månader. Låter det mycket? Men det är om man räknar ut det 300 kronor per familjemedlem per månad eftersom det är till allihopa. Till mig, min man och våra barn. Allt kom dock som en chock för mig 2 februari 2010. Plötsligt far dörren upp och in kommer en massa folk. De sa ”polis” och visade brickor. Jag blev vettskrämd. Hade det hänt barnen något? Eller min man? Nej, det var mig de skulle ha med sig in på polisstationen. Jag fick slita åt mig kläder och krama om de barn som var hemma sedan var de bara att följa med två poliser in på station och de andra stannade för en husrannsakan. Men de gjorde mig inget alls för jag visste att jag inget gjort.

Sedan i rummet fick jag sitta i timmar och bli förhörd. Jag bröt ihop och blev illamående av att få veta att mina barn går runt i allt stulet. Väl hemma kastade ja mig i barnens och mannens famn. Rättegången kom ett år senare och det var en jobbig vecka. Blev dömd men överklagade för jag vägrar att bli oskyldigt dömd med dagsböter. Nu är det nedräkning till hovrätten och jag hoppas ha en chans att vinna. För jag måste få mitt liv tillbaka som hon tyvärr stal från mig. Jag har sedan polisen dök upp för cirka två år sedan inte sovit en hel natt. Jag är ledsen och rädd. Det känns fruktansvärt att man bara har sin familj kvar och ett fåtal nära vänner efter att alla vände mig ryggen. Det gör att man mår värre. När man som mest hade behövt någon finns ingen. Mina barn har fått tagit emot en massa skit även de på grund av detta. Som när någon av dem har en ny tröja eller jacka. Jaha, är du säker på att den inte är stulen då? Mina barn har vetat om detta från dag ett. Jag är en öppen människa hymlar inte om något. Vad skulle de annars tro när mamma är ledsen, inte kan sova, äta och så vidare? Det kan inte varit skoj för dem när alla kläder kastades och det skulle skaffas nya. Så snälla ni, döm ingen innan du vet hur människan mår efter vad de genomgått.

En oskyldigt dömd och ledsen mamma

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons