Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bonddotters sorg och frustration

/
  • Om Sverige hamnade i en kris skulle vi inte vara självförsörjande en enda dag, menar Sofia Gustavsson.

Annons

LÄS OCKSÅ: Gefleortens bönder får bättre pris

Det är med sorg och frustration jag skriver denna insändare. Jag är en mycket stolt dotter till en mjölkbonde i Småland där nu min bror tar över.

Det är sjätte generationen som nu går på för att fortsätta driva gården vidare.

Pappa och bror hade två val. Ge upp och lägga ner, eller låta brorsan med sitt otroliga intresse och kunnande våga satsa och ta över. Det blev det sistnämnda. En ny ladugård med en robot.

Djuren släpptes ut och de går tillsammans precis som de vill. De ser verkligen ut att njuta av sitt nya hem. De lever ett självständigt liv i flock, där brorsan och pappa går in hos dom några gånger per dag. Korna älskar detta och går gärna efter bara för att få bli lite extra klappade.

Jag har vuxit upp på denna gård bland djuren. På somrarna trängdes jag, mina syskon och alla grannbarn i hölassen och på vintrarna trängdes vi i ladugården springandes runt bland djuren och pappas ben.

Vi har sett otaliga kalvar födas. Vi har lärt dem att dricka mjölk ur hink. Vi har kelat med dom, vi har varit ute och gått med dom. Vi har hämtat djuren på betet inför mjölkningen.

Jag har aldrig sett mina föräldrar sitta stilla och slappna av. De har jobbat hårt och visst har man ibland hört frustration över väder och vind, men väldigt sällan över att aldrig ha en fridag.

Det spelade ingen roll om pappa hade maginfluensa eller om det var nyår, midsommar eller jul. Han var tvungen att gå till ladugården ändå.

Det är en livsstil man antingen klarar av och har känsla för eller inte. Den kräver också mycket kunskap. Jag blir full i skratt när jag tittar på ”Bonde söker fru” och diverse tv-program.

Allt ser enkelt och slappt ut. Men tro mig, en bonde sitter inte still, en bonde jobbar hårt, han ska ha många bollar i luften och framför allt; han är aldrig ledig.

Jag har sett min pappas kärlek till djuren. Hur han gör allt för att de ska må bra. Självklart blir djur sjuka ibland. Veterinären kom ofta så som det blir på en gård med många djur.

Pappa lade alltid lite extra krut och pengar för att de skulle få bästa möjliga chans.

Jag kunde se sorgen i hans ögon då han var tvungen att ge upp då ett djur inte skulle klara sig. Jag kunde också se stressen över konstanden som varje veterinärbesök innebar. Men djurens hälsa gick alltid först.

På somrarna såg man kor, stutar, kalvar och tjurar ute i hagarna längs vägarna då man åkte bil eller cyklade. Titta runt idag, var är de?

De finns inte längre, de finns inte här! Bönderna får ingenting för sin mjölk. Man tvingas att lägga ner.

I en affär kan du få betala mer än 15 kronor för en liters vattenflaska. En liter mjölk kostar cirka nio kronor, var finns logiken? Bonden får 2,70 kronor per liter för sin mjölk.

De svenska bönderna får i dag så lite betalt för sin mjölk att de inte kan fortsätta driva sina gårdar. Gård på gård går i konkurs och läggs ner.

Arla som borde vara bondens bästa vän har i dag blivit bondens fiende. De svenska produkterna har en röd ko på sina förpackningar, resten är från utlandet.

Kolla nästa gång du är i en affär på hur många produkter som har denna symbol, då förstår du. Arla hjälper inte sina egna, man satsar som så många andra företag på att blit större och rikare.

Man satsar utanför Sveriges gränser där man inte har samma krav på att djuren ska må bra. Krav som kostar för bönderna i Sverige, men som är självklara för dem.

Arla och politiker verkar vilja ha storpoduktion där djur inte längre får vara djur.

Jag ser nu min bror och far gå med sänkta huvuden. Det är med stor sorg jag nu inte vet om jag längre kommer kunna se några djur när jag åker till mitt föräldrahem i Småland.

Den sjätte generationen tog över, han föddes med ett enormt intresse och har varit med och jobbat på denna gård sedan han kunde gå. Han körde traktor på åkrarna vid sex års ålder.

Inte för att pappa bad honom, utan för att han älskade det. Det är hans liv.

Jag ber svenska politiker och Arla att titta upp, ändra tankesett, tänka bort makt, pengar och storhet.

Ni tar bort era svenska lantgårdar med dess betesängar och välmånde djur som har varit Sveriges stolthet. Jag skulle skämmas om jag vore er.

Om Sverige hamnade i en kris skulle vi inte vara självförsörjande en enda dag.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons