Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En föråldrad människosyn

Annons

Människor som har rätt till personlig assistans får en ersättning från försäkringskassan på 247 kronor per timme. Beloppet är lika i hela landet och beslutas av regeringen. Den assistansberättigade väljer själv vem som ska vara arbetsgivare för assistenterna. Man kan själv anställa, anlita kommunen eller gå med i ett kooperativ. Dessutom finns en mängd privata entreprenörer att välja bland – mitt företag, OP Assistans, är en av dem.

Många assistansberättigade behöver hjälpmedel för sin dagliga livsföring. Det kan till exempel handla om eldriven rullstol eller taklyft. Det ingår ingen ersättning för den typen av hjälpmedel i de 247 kronorna som arbetsgivaren har att röra sig med. Hjälpmedlen betalas oftast av landstinget. Men så fungerar det tyvärr inte i Landstinget Gävleborg (LG).

LG har en helt egen policy. Den säger att hjälpmedel i första hand är till för assistenten och därmed ska betalas av arbetsgivaren.

I dag har jag kunder som tack vare en elrullstol kan manövrera sig genom is, snö och uppför backar. Landstinget Gävleborg säger att en elrullstol som styrs av assistenten ska bekostas av arbetsgivaren. För mig speglar det här en föråldrad människosyn.

Tänk dig att du vaknar i morgon och inte längre kan gå. Om du haft sådan tur att du fortfarande kan använda dina armar och själv kan manövrera en taklyft så kan du få den betald av LG.

Men om du inte längre kan använda dina armar och behöver en assistent som hjälper dig att manövrera taklyften bedömer LG plötsligt att det är assistenten som behöver hjälpmedlet och inte du.

Varför skulle ditt behov av hjälpmedel bli mindre bara för att du behöver hjälp av någon annan att använda det? Är hjälpmedlet inte i första hand till för dig även om din assistent också får positiva effekter av att det finns?

LG vägrar hårdnackat att betala för sig. Detta trots att en statlig utredning ”LSS och hjälpmedel” från 2004 bekräftar att landstingen ska ansvara för de hjälpmedel som krävs för att den enskilde själv – eller med hjälp av någon annan – ska kunna tillgodose sina grundläggande personliga behov.

LG går emot i princip alla andra landsting i landet. Man hänvisar envist till sin policy där de egna reglerna specificeras.

Eftersom den statliga utredningen inte är någon lag kan LG, rent juridiskt, fortsätta att göra som man vill. Den som nekas ett hjälpmedel av landstinget kan heller inte att överklaga beslutet.

För en tid sedan träffade jag ordföranden i socialutskottet, Kenneth Johansson (C), hemma hos en av mina kunder i Sandviken. 15-åriga Linnéa Källdén och hennes mamma har i flera år kämpat för rätten till en elrullstol till Linnea, men misslyckats. Det var därför med glädje jag tog emot beskedet att man nu uppmärksammat problemet med LG, ända upp på riksdagsnivå.

Kenneth Johansson rådde familjen att anmäla LG till Socialstyrelsen för att få ärendet granskat där. Han berättade också att en ny kartläggning av situationen kring hjälpmedel kan vara på gång.

Resultatet blir förhoppningsvis en lagskärpning som gör att LG inte längre kan verka efter egna regler och policys.

Men utredningar tar tid och mycket kan hända längs vägen. För oss på den privata assistansmarknaden i Gävleborg är läget akut.

Jag har två val, att betala mina kunders hjälpmedel och riskera konkurs, eller säga upp avtalen med de kunder som behöver många och dyra hjälpmedel.

LG är på väg att sudda ut en av grundstenarna i assistansreformen – rätten till valfrihet.

Var finns valfriheten för de assistansberättigade om de inte längre kan välja en privat anordnare?

Pernilla Hålén, OP Assistans

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons