Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skrämmande framtid

Annons

Med kärnkraft – skrämmande framtid.

Björn Frankson, jag håller inte med dig, du tar för lätt på kärnkraftsfrågan. Den är mer komplicerad än så och är dessutom bara en del av ett större och mycket allvarligare miljöproblem för hela mänsklighetens överlevnad.

Jorden, vårt lilla mycket sårbara hem i det oändliga universum, har en diameter på bara 1 275 mil.

Jordskorpan med kontinenter är fem till tio mil tjock och havens medeldjup bara fyra kilometer. Atmosfären är ytterst tunn, cirka 15–50 kilometer.

Vår livsmiljö finns alltså på det allra yttersta tunna skalet av planeten och är följaktligen mycket, mycket sårbar!

Vi människor har på drygt 100 år lyckats förgifta en skrämmande stor del av vår livsmiljö; jorden, vattnet och luften.

Vi är alltså på väg att i allt snabbare takt helt förstöra alla förutsättningar för livet på jorden.

Jag har hur mycket siffror och uppgifter som helst i dessa frågor, men det skulle ta alltför stor plats här att redovisa dem.

Bara några exempel – av allt vatten på jorden är bara 2,5 procent sötvatten, varav 68 procent kommer från glaciärer.

Rent vatten är i dag en mycket stor bristvara och varje dag dör mer än 9 000 människor just på grund av förorenat vatten.

I USA fanns 52 000 ton kärnbränsleavfall, 410 miljoner liter radioaktivt avfall från plutoniumtillverkningen (år 2002).

Hur mycket vi har i Sverige vet jag inte.

Någon absolut säker plats för slutförvaring i 100 000 år finns inte.

Vi har alltför mycket redan i dag som vi måste ta hand och det är tillräcklig stora problem!

Ska våra barns barnbarnsbarnbarn i framtiden ha en chans att kunna leva på vår jord, måste vi redan i dag sluta med alla utsläpp av miljögifter och helt ändra vår livsstil, återgå till livet som det var före industrialismen!

Ja, det verkar ju helt omöjligt, men ska vi ha någon chans att överleva på jorden, är det vår enda möjlighet!

Vi sitter högst upp i livets träd och sågar av grenen vi själva sitter på – mellan oss och trädstammen – vi faller ned och slår ihjäl oss.

Vi vet detta – men sågar ändå!?

”Finito Homo Sapiens”

Sture Sundin, 92

Sandviken

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons