Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fällfångst är grovt djurplågeri

Annons

Nu inleds lodjursjakten, programmerad av Naturvårdsverket: en ren trofé- och nöjesavskjutning. Av vissa kallad ”jaktlig resurs”. Jägaren får ut ett avflått skinn, plus ”nöjet” att döda ett vackert, skyggt djur, som inte gör någon förnär.

Cirka 1 500 lodjur finns i dag i hela Sverige. De har minskat något i antal på senare år. Lodjuren är för många, de svälter, och de gör slut på rådjuren.

Jägarkollektivet anser att de tre nämnda skälen motiverar dödande av de fridlysta lodjuren och reducering av antalet djur.

Lon gör ingen nämnvärd skada på tamdjur, man kan inte ens ta fram statistik på sådant. Alla legalt dödade lodjur skall obduceras på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Inga tecken på svält noterades efter jaktsäsongen 2008.

Rovdjuren gör inte slut på sina bytesdjur. Naturen skapar balans: dåligt med bytesdjur = minskning av rovdjurens population. Men människan kan göra slut på djurarter, man kan till och med utrota genom notorisk förföljelse och extremt jakttryck.

Naturvårdsverket anser att lo- jakten är ”konfliktdämpande”. Vem är i konflikt och med vem?

Men det värsta: man tillåter fällfångst. Ett lodjur i fälla kämpar för sin frihet, med klor och käkar. Vild av ångest klöser den och biter, kanske dygnsvis, innan fällsättaren uppenbarar sig och lodjuret befrias med döden.

Alla fälltagna lokatter från jakttiden 2008 obducerades på SVA med träflis i magen, även med söndertrasade klor, då inte jägarna tagit ”klotroféer”, vilket är tillåtet.

När spårsnö saknas tillåter Naturvårdsverket fällfångst. De skygga lokatterna är nämligen svår- jagade.

All fällfångst av högtstående djur är grovt djurplågeri.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons