Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns det några jazzdiggare kvar?

Svar till Lisbet Norlén, 24 september.
I gårdagens insändare kommer det äntligen funderingar om hur Bangen har förändrats.

Annons

Från att har varit en jazzfest med ett bra tema i Stadsparken har det blivit något fluffigt som ska tillfredsställa så många som möjligt i Högbo. Inhägnade matställen med ordningsvakter skapar inte den positiva umgängesform man vill ha.

Jag saknar Stadsparken med ett rakt tema som jazzen var. Där mötte man människor från hela landet. Alla talade med varann och det var en bra stämning. Matställena var ”öppna”. Det fanns plats för picknick. Närheten till centrum var också något positivt, både för besökarna och näringslivet.

I dag kan man konstatera att Bangen i dess nuvarande form är på väg ut. Andra festivaler går också på knäna. Ett undantag är ”Peace and love” i Borlänge som är på väg uppåt. Deras koncept att knyta an till centrum, att ha ett bra utbud och möjligheter till övernattningar i närheten tilltalar tydligen allmänheten.

Jazzdiggarnablir äldre, musiksmaken förändras. Finns det intresse kvar?

När man ser Gävle Jazzklubbs program blir man imponerad. Folkets hus är basen för konserterna. Sandvikens jazzklubb fortsätter sitt utbud i restaurangform. I kyrkorna ordnas det regelbundet konserter. Intresset finns, men, kanske inte för arrangemang som Bangen.

Ett lysande exempel är ”Lyran” i Storvik där Bro Manskör har två–tre jazzföreställningar med internationella inslag varje år. Och, det är nästan alltid fullsatt. Nu kommer en storhet som Chris Barber den femte oktober. Trots minimal annonsering är det snart utsålt! Visst finns intresset! Det gäller att hålla profilen!

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons